Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbjuder det; och man kunde således a
priori sluta till dess orimlighet, äfven ora
erfarenheten icke bestyrkte, hvad förnuftet
yrkar.*
Det första, som måste stöta hvarje sundt
förstånd och hvarje sundt hjärta, är sk.il—
naden mellan bättre folk och pöbel.
Slumpen och gunsten sätter nog kännbara
gränser för den fal tiga arbetande hopens
anspråk på lifvets njutning. Det, som bör
vara hvarken slump eller gunst, lagen, bör
åtminstone, lika sträng i beskydd och straff,
icke påminna den fattige orn dess ringhet.
Likväl inträffar detta och måste inträffa, så
snart en arbiträr policemagt finnes. Där en
så kallad buttre karl, en Herreman går
oantastad, kan en trasigt klädd människa
icke gå, utan att häktas; där den förre blir
trodd på sina ord, blir den sednare
behandlad såsom ljugare och bedragare. Hvem
har icke sett många exempel på dylikt?
Den bildade bedragaren — så svarar
man — drifver vanligen sitt spel i stort
och slörer icke det lugn, hvaröfver den
vanliga policen vakar; den obildades brotl
bestå i röfverier på gala, inbrott och stölder
af alla slag. Men, om ock detta är sant;
om bland den lägre hopen egentligen
finnas de missdådare , mot hvilkas gärningar
policen måste vara på sin vakt; så
förutsätter detta dock icke, att hvarje sämre
person är en missdådare ech får såsom
sådan behandlas. Vår förvända och orättvisa
politik har gjort de lägre folkklasserna
o-lyokliga — och olyckan vilja vi
sedanräk-na dem till brott. Vi hafva gifvit dem
re-telsen till alund och brott — ocli straxt
äro vi färdige att handtera dem alla såsom
brottslingar, emedan ndgra icke kunna
mot-s å retelsen.
Ostridigt är dessutom, att just
anstal-t ma till brotts hämmande ofta gifva
anledningar till brott. Shakspeare lagger i en
Judes mun dessa ord om en christen, som
han hatar: ”Han har smädat mig och
hindrat mig att vinna en lialf million; skrattat
åt mina förluster, drifvit gäck med min
vinst, bespottat min nation, lagt hinder
för min rörelse, afkylt inma vänner,
up-hettat mina fiender; och h vad är lians skäl
därtill? Jag är Jude - - Om J förolämpen
oss, skola vi icke hämnas?”. Så är det
med all orättvisa: naturen revolteras däraf,
och då man vet sig, äfven utan orsak,
skörda förakt, tror man sig lika gärna kunna
förtjäna, hvad man ändock icke kan
undvika. En folkklass, som ser sig icke lå
njuta lagen till godo, kan icke annat än
slutligen anse likgiltigt att följa eller icke
följa honom. Hvad batar det att vara
oskyldig, då den oskyldige , lika lätt som den
brottslige, kan underkastas godtyckets
misshandlingar? _ Nej, med trygghet kan man
antaga, att dessa misshandlingar, detta tvång,
som man tror afhålla brott, icke
frambringa mer än, på sin höjd, försiktighet vid
deras begående. Det beror i alla fal! ai
slumpen, om den verkligen brottslige är en
bland dem, soui af obestämda anledningar
göras till mål lör den inquisition, hvilken
godtycket anställer r så snart ett brott är
begånget. Skall då en folkhop lemnas
handlöst ? så invänder man ; skall den kunna
styras med samma medel och samma
lätthet i en stor stad , som på ett glest
be-bodt land?
Denna frågas besvarande leder oss till
undersökning om, hvad en verklig police Or.
____ (Forts, e, a. |.)
UTLÄNDSKA NYHETER.
Turkiet. Enligt Franska tidningar, skatt
Cstrr-Tikirka Mmistern i Petersburg, Frib. von LebzcReri),
hafva t i 11 Grrfve Ncsselroilc öfvirlennat den sf
Bar. Sftogonow ieke emottagna Turkiska noten,
tillika med Osserrikiska ocb Engelska
missionernas noter till ityska hofvet, b varpå IF, sk i Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
