Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*n bokhandel, 3n afi satta in rutor i ett
fönster. Och till »let förra behöfves blott
en anmälning; till det sednare fordras
prof-ning (ja — vi få längre fram se, att till
kryddkramhandel o. d. fordras lång lärotid’).
Men — säger man _ då Ni således
sjelf medgifver, att hvar och en, som
ämnar börja en näring, sjellmant måste hafva
förvärfvat kunskaper; så är ju pröfningen
en likgiltig cerimonie , för hvilken man ej
bör göra så mycket buller. — Ja, om Ni
kan öfvertyga mig, att faran vid en
före-skrifven pröfning af aucloritet är mindre ,
eller ens icke större, än faran vid ati lemna
pröfningen alldeles fri åt concurrencen och
allmänhetens omdöme; då skall det gärna
medgifvas, att pröfningen är en likgiltig
cerimonie; ty det ar lika litet nyttigt, som
troligt, att någon utan skicklighet ger sig
in på en handtering. Men att besvära aucto—
riteter med så kallade pröfningar är i
allmänhet mindre rådligf. Att applicera en
gihen lag, al/ förklara ett factum verkligt
eller icke, att därpå lämpa ett gifvet
stadgande > därtill måste auctoriteter vara. Men
att utvidga fältet för deras omdöme, att
sätta dem, mer än högst oundgängligt är,
i nödvändighet att använda det
gamlapråf-ve domaren, det anse vi vara ett fel i
lagstiftningen. Hvem kan ansvara för, att
alla Magistrater i alla tider komma att sätta
samma måttståck på godheten af ett
handarbete? att icke således det kan blifva vida
svåräre i en stad att blifva handtverkare ,
an i en annan? att ulla Magistrater, till stor
del bestående af, och till ännu större del
beroende af ett handtverkande borgerskap,
skola i alla tider blifva dölva för de redan
varande bandtverkares önskan att icke få
lur många medbröder? Då vi mot dessa
betänkligheter sätta den vida mindre , att
några olörståndiga människor skulle kasta sig
in på ett yrke^, som de icke kunna ulölva,
och derigenom förstöra tid och
förmögenhet — att de skulle lörstöra andra
skickligare och redan accredilerade, är ej att belar»
__ synes oss valet icke svårt. På ena
sidan gäller det en ringa olägenhet (hvilken
eriarenheten »lock icke styrkt), men å den
andra en hvarje människas ovilkorliga rätt
alt använda sina krafter på hvarje obrottsligt
yrke, han behagar, en räti, i hvilken stort
intrång är att befara, genom afslag på en
billig fordran, eller åtminstone genoin lång
tidsutdrägt och kostsam rättegång.
Man har behagat kalla den
fullkomliga näringsfriheten ett sjelfsvåld, en
up-lösning af all ordning och skick. Detta är
tom deklamation; åtminstone förstå vi icke,
huru näringsfriheten skulle hafva sådans
följder. Alla de, som yrkat denna frihet,
efter att hafva genomtänkt ämnet, och icke
blott med hån och fraser (såsom friheten»
motståndare nästan samt och synnerligen å
sin sida brukat), hafva medgifvit och yrkat
ordning; ty ordning är helig och ett vilkor
för samhälle. Därtill hörer, att staten vet,
hvem som befattar sig med hvart yrke (i
v. s. anmälning); att idkare skattar för sin
näring (d. v. s. upgift till skat’); att den,
som icke anmält sig eller skattar, är
oberättigad (d. v. s. förbud mot obehöriga
eller, om man så vill, fuskare); att den,
som fördärfvar arbete, ej blott förlorar sin
eredit, utan äfven ersätter och pligtar (d.
v. s. handtverkeri-ordning , och den
strängare än nu). Om detta allt är oförenligt
med näringsfriheten , då hafva hennes
försvarare yrkat oordning och sjelfsvåld. Men
det är verkligen förenligt med hvad Adelen
och Bondeståndet påstått, med hvad hvarje
förnuftig stats-ekonom lärt.
Oin rättigheten för handtverkare att
bo på landet, utar» att vara borgare i siad,
någonsin skulle blilva beviljad _ så
invänder man _ ginge staderne förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>