Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JsVo 73.
it’ r 8 11 Stockholm-
v» Uu *»
I,. -
■1 i-
1822.
’• t Jtl
> * 11 I ? * V \t
"Måndagen d. 7 Jannarii.
’SÅämt och allvar öfver det löjliga och det
gemena uti en viss Bilaga, nyligen införd .i
Allmänna Journalen,
■XForts. fr. N:o 72.)
’Grif Gudi äran, m. H., ocb bekänn, att Ni
glömt dessa betraktelser eller ock räknade på
någon allmän glömska af dein, när Ni framträdde
ocb hoppades vinna bifall till Er fördömclso öfver
mig lör det påstådda luknndet. Jag hoppas, att
jag icke var JSr skyldig *5 mycken redovisning för
det nekande, Ni pådiktal mig, hvilket icke ägt
rum, meir kunnat ske utan all ratt till förebråelse,
cm jag så behagat, klcdgif nemligen, att all
förbindelse till erkännande skulle upkominit från
någon på sjelfva emottagandet grundad skyldighet till
det (-mottagnas införande, ocb att allt således
ankommer pä frågan, om någon dylik skyldighet iigdo
rum.
Och se lwr, min värda Herre, sjelfva denna
‘”kritik öfver alla till Courierens Itcdaction
insända artiklar’’, hvari Ni finner de grundsatser rörande
•ovälden i sS kallade försvarsskrifters och andra
bidrags emottagaude , ii vilka. Ni vanställer, men från
hvilka Ni aldrig, inför någon bladets kännare, skall
•bevisa mig bafva afvikit, I denna skrift ligger hela
”ovärdigbeten of mitt förhållande,” då jag vågade
■underlåta att införa Hr. 0:s verk, i hvilket, ora
•det må kollas försvar för en angripen embetsinan ,
dcu angripne åtminstone icke sjclf upträdde, såsom
•försvarande sig, Jag torde få uprepa min skrift
hel och hållen, sådan den står i N;o 28:
”Redactioncn af denna tidning har hittills
myc-”ket misstagit sig i sitt hopp om främmande
bi-’’drag Åtskilliga saker bafva väl inkommit från
”okända händer; men knappast något deraf har
’’vorit sådant, att Red. trott sig böra begagna det,
’’dcls der 1’cre , att ämnena icke ägt det allmänna
”intresse, som måste finnas uti livad allmänbeten
”förelägges, dels emedan skrifsättet varit af det
’’smädande slag, som Hed. aldrig skall tillåta sig,
* dels derlörc, att innehållet, efter Red.s
öfverty-”gelsc, kunnat vara rättmätigt ansvar underkastadt,
”dels också i anseende till alltför stor afvikclse från
”Red. egna tänkesätt,’’.
”liSugt ifrån alt likväl göra detta sista skäl
”till en allmän regel , erkänner Red. hrarje till—
”fälle att framställa skiljaktiga meningar vara
dyrebart i samma mån, som sjelfva meningarne iiro
”vigliga och skickligt behandlade, Uuder minut
”vilkor kan dereinot Red. icke vidkännas någon
”förbindelse att emottaga upsatscr, dem Red. sjelf
”icke gillar, eller som .innehålla försök till
veder-”läggaudc af satser, hvilka .i enlighet med Hed.
öf-”vei tygelse hlifvit i bladet förfäktade. Såsom sjelf
”ansvarig för hvad i detsamma inflyter., måste Red.
”vara berättigad att härutinnan följa eget
godlfin-”nande. Åt allt, hvad eom strider mot dess
öf-”vcrtygclsc, men soni den icke känner sig i stånd
”att vederlägga, skall plats c; vägras, i fall ämnet
”är clt ämne för allmänheten, ’Om det öfrign,
”hvartned iasändarne äga tillfälle .att vända sig till
”andra tidningar, kan, så vidt det der inflyter,
”Red, komma i tillfullo att redovisa sin mening,
”Den föreställer sig då icko något möjligt fog till
”klagan öfver vald.’’
Erkänn, tu. H., att det kostar pS att atifalla
sådana tankar, sS rena och ärliga’ tankar, för att
göra dem till ovärdiga. Jag har här uprrpat dem,
pft det den, som vill se, må kunna sc, om de
instämma med <icm, jag här ofvan anfört, till
närmare utvickling af deras grunder, eller om jsg
lättsinnigt öfvergått ii Su ett system til) ett annat.
Ni kallar donna förklaring en lex i o casu,
föranledd af cn artikel, sotn mnn ville vägrn plats
i bladet, och hvartill förevändning borde finnas.
Och häri ligger den ovärdighet i mitt förfarande ,
som Ni behagar tillvita mig. Ack! min Herre,
skulle Ni ej bafva lust att tillvita mig ällt i
verl-den? JJct bör kosta Er föga mer, än att göra, hvakl
Ni redan gjort, eftor alt hafva börjat med att prisa
mig (ör ”värdiga begrepp om cu
tidnings-ntgifva-”res kall och om publiciteten.” Säg sjelf,
hvilkct-dera jsg snarare, efter ert tycke, bör undanbedja
mig, en sådan mans beröm eller hans tadel? Ja,
svara en gång på samvete: lörtjenar det att lägga
på hjcrtal, att man af en sådan person insulterns?
— Uch på samma samvete svura, om Ni kan: när
hlcf det cn skyldighet för Tidnings-utgifvarc att,
’’vid begärande af insändares biträde,” kungöra, att
-man i valet af livad sam insändes vill följa do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
