Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingar, som pligt och heder föreskriva? Xr rntm ej
berättigad bärtill, utan att bafva kungjort det?.Qcb
om cr hjelte ej bcller gjort detta, tror ban sig’väl
dcrfore fri från all förbindelse att följa
nämnde-la-gftr? Är det cn lex in casu, man stiftar, bvarje
glug. nian utsäger dts?* pligtens allmänna bud,
bvarje gång man iinner sig föran G ten att genom
dem tillrättavisa irrign Begrepp om de anspråk, som
dessa bud grundlägga?
SÖrj icke öfver brist på lugn öfvcrläggning
i denna förklaring, >o»t Ni häeklar. Gör Kr
mödan att vederlägga, hvad den iiwetøllcr. Det blir
mitt fel, om den icke bSlier prof, likasom
minen-sak att veta, om den tilkonnnrt uted eller utan
lugu — i fall ingen läsare skulle vara skarpsynt
nog att i. sjclfva skriften optäcka några spår af
författarens lugna eller uprörda sinnesstämning.
Säger Ni, ro. H., alt jag’”visat sanningen
förakt V* — Nej, jag tvekar, om jag bör döma
mig värd den beder, Ni gör mig. Eri sanningens
martyr skulle af Er ej kunna begära bättre ät»
denna beskyllning — ocb’ jng bar dotk ännu så
litet lidit för sanningen! — 1 alla fall, huru
förbunden: är jag Er irke! Illirn måste Ni ej bafva
sökt efter beskyllningar mot Inig, iuuan Ni
nödiga des tillgripa denna! Om vi’ ännn skola strila,
m. II., fortfar alltid att sl anklaga mig för hvad
ingen mcmiiskn tror — bvad kunp|xist min argaste
iicinlo vSgaV yttra , om ban har en gnista af
samvete ocb en guista af förstånd, om ban känner dét
ringaste af min person eller mitt obetydliga
författarskap.
Har jag ”pidiktat afsigter,” säger Ni? —
Det är mcnskligt att, mot sin vilja, fela. Något
kan möjligen bafva undfallit mig som verkligen
innebär cn tydning af afsigter, hvilket jag dä pä
det högsta ogillar, Stcrkalli’r, ångrar oeh afbeder.
Ett sådant förfarande är bögst otillbörligt ocb, med
afsigt gjordt, oförlåtligt. Jag ber Er, »äg mig, om
Ni kunnat i mina skrifter eller dem, jag utan
ogillande kungjort i mitt blad, npleta något sådant.
Men cbvad Ni uptiickcr något eller intet; så
förklarar jag Er i förväg ocli på det mest bestämda
•ätt: att ingen tidning i Sverige, gifrtfs som
här-uli ayndat så litet som min. Den tidning åter ,
som Ni försvarar, Allmänna Journalen, tiHvitfr
jag dotln fel, begånget hoptals ocb till den gröfsta
ytterlighet. Jag vet ieke ens, bnru cr b jette
mången gång kunnat »adgå lngcik alfvarsnmn näpst för
detta ofog, om jag ej får antaga en verklig’brist
j»3 allmän aktning ocb derpå grundad öfver t ydelse <
«su oskadligbetvn af hons omdömen.
Det är likväl sauut, m. 11,, att jag fertjtnar
W 1
donna beskyllning af Er. Jag har varit den
strängaste ifrare mot det ofog, Ni tittviler mig. Er
bjelte bar rodnat för mina lexor. Det är
naturligt, att lians harm återfaller på mig. Ocb
hvar-före skulle Ni undandraga Er att vara drss
verktyg, Ni som påbordar nvig till ocb med förakt för
sanningen? Jag tackar Er. m. H. — ert vitsord
är äfven bär hedrande;
Riktigt anmärker Ni, att böt jag i den lilla
boken hungrar ocb törstar efter aktningsvärda
motståndare, för att visa dem, om jag förslår alt
»vista nian förolämpning; så horde jag cj, det
oak-tatlt, tvista på clt. högst förolämpande sätt — on»
jng nemtigen icke saknade sådana aktningsvärda
roptslåiidare. Kom detta kärTva uttryck för tidigt?
Skulle det kar bända pa?sat bättre efter ntgifVamle»
a.f cr bilagaV Jag medger det. Meu Ni torde
förlåt:!, alt jag ej kunde spå. Om jag i denna stund
knuste dét; hvem vet, huru länge jag då bcböfde
vänta, för att af Er förses med ännu starkare
anledningar t-irl bvad jag sagt V -
Itveip är väl, ni. II , den »ndr* tidningsut-
gifvarat», »npnjag i dcji lilla boken ‘’bemödat mig
”ull Ifi misstänkt för alt göra frihet oeb sam.ing
r’t<ll lörerofil for sin s p cc u la t i o ii, drifvas af en läg
“jiilonsie de n»é-f i e r, n:cd flera andra vackra
”saker”? LSt oss läsu i bdken.
Efter cn hop rama sanningar, rakt slällJa till
Argus oeh Allmänna Journalen, |tku litet kryddade al
krus soni al lijertransakaudc tydningar oeh smädclscr,
och föranledde af den senare» smädeskiift t/H en
ciubetsrnans försvar samt af den lörre» reflexioner
öfver denna smädeski ift, tiälfar man först följande
apostrof på 45 sidon: "Ilafva dessa
inconsrqiien-’*cer nSgtit annat ntt betvda, än en utan blygd
offentliggjord karnkterkjjhet, en jcmnlik
beredvillig-”het alt tjenn alla partier, en fullkomlig
liknöjd-”het, hvilketdera som skall behålla öfrei linad; »5
”bafva de alltid haft detsamma att brtyda, fria
*\!«n stund dt började finnas; så är d*t ej först na,
Nora deri bordt igenkännas pioner mot friheten ,
”beräknade förfalskningar »f hennes läror, till fram
-”lida bruk förvarade theorier for despotismen.” —
”Vi, sutn frukta att smäda ocb att ransaka
afsig-”ter, vffgi icke gifva en sådan beskyllning åt
ut-”gifvarne af våra dagblad. Vi betrakta i dem
bvar-’’je styrke för sig. ocb.så bafva vi derföre gjort iifreu
”riu. Någon gång finrna vi elt godt, af svensk
et-’’lcr främmande »illvrtliHingy ocb då läsa vi med
”ostörd glädje, utan all aning mn ormar, som
sko-”la dölja sig under blommorna. Eri annan gång
.’fträ&i vi, bvad auaj sy ut» osa jreut fös komligt, gif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
