Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till följande söndag blef, till allmän förundran, ny
bjudning på 6upe hos herr och fru Jepsson; då mamsell
Eufemia Eulalia Esmeralda Jépssons och kongl. sekter
Tiodolf Bogislaus Cesar Lundqvists förlofning
tillkän-nagafs.
Efter vederbörande lysningar blefvo de ordentligt
gifta. I ställe för de årliga bruns- och badresorna,
fick herr Jerker den utomordentliga tillfredsställelsen
oehgjädjen, att årligen få tillställa trefliga barnsöl, och,
då han dog många år efter sin dotters giftermål,
nedsteg han i grafven med den lugnande vissheten, att det
Lundqvistska namnet aldrig skulle utdö, såvida ej en uy
digerdöd härjade fäderneslandet.
»Se så der, ja!... Nu kommer den der också fram
med en krunika!» Hör jag någon af eder, ärade
läsare utbrista, när ni får se ofvanstående rubrik... »Det
är,» yttrar ni vidare, »med krönikor, som med
gratis-musiken, man kan få för mycket af det slaget — När
man vill slippa musik, uppsöker man ett stilla och
ensligt kaffé, t. ex. hos tysta Mari; och för att slippa
krönikor, revyer (tidnings- förstås) och det der
evinnerii-ga veckopratet, så tar man Punsch i handen och är
nöjd, att få sitta i fred’för verldens buller och politik.
— Men nu är äfven denna utväg stängd, sedan Punsch
också kommer fram med det der kallpratet om
händelser, som alla tidningsläsare kånna till förutl»
Ja, hvad vill ni man skall göra, ärade läsare?...
Förläggaren vill nu promt ha en krönika, ty annars,
menar han, tror publiken att Punsch icke lefver med
sin tid; och derför, måste vi fram med en krönika, den
må nu bli hur som helst, men en krönika måste vi ha!
»Låt gå då!.. . Men söta, rara Punsch, kom icke
fram med för mycket politik!..Skrik icke så befängdt
blodtörstigt som Kasper. Vi bli då så rädda! Vi se, i
vår uppjagade inbillning, stornäsade, puckelryggiga
Sanscullotter i hvarje gathörn, samt vakna hvarje
morgon, beredde att släpas till schavotten, att der
halshuggas af ett träsvärd, för våra Kungl. svenska
sympatiers ekull... Gode Stockholms Punsch, lemna ni
politiken åt andra skämttidningar, de förstår den der
saken mycket bättre ån ni; de äro politiska ljus, som
lyaa mycket båttre än någon af Herr Odhners
fotogén-lampor! — Det finnes ju så mycket annat att tala om.
Ni kan ju t ex. tala om Skarpskyttespektaklet, och i
likhet med Kasper och Nisse, recensera pjesen, som
uPpfördes, ehuru vi anhålla att ni behagade behandla
deu litet rättvisare än dessa hafva gjort Ni kan ju
t#-la om publiken, som hade fått i sitt hufvud att H. M.
hade hyrt tvenne loger till soirén, men till sin
utomordentliga förvåning såg, att det var H. M. förste
kam-martjenare, som hyrt logerna, för att visa sina innerliga
sympatier för Stockholmskåren. — Vidare har ni att
påpeka våra smutsiga gator, enkannerligen Ålandsgatan,
der man kan få göra sig ett begrepp om hur den
smutsigaste gata i en turkisk stad ser ut; ty sopor, samt
allahanda afskråden ifrån kökon vid denna mycket
besökta gata, ligga i stora högar här och der, och hindra
det från Regeringsgatan kommande vattuet i sitt aflopp
— med mera annat, som kan ordas om, utan att just
pladdra om hvad som de »stora» redan sagt oss.»
Ni har mycket rätt, ärade läsare. Men nu har ni
ju sjelf ordat om ett och annat, som jag hade velat
skrifva om, och som jag icke, utan att anses för en
plagiator, kan upprepa detsamma, så torde ni vara
artig och för denna gång hålla till godo med ert eget
prat.
Anekdoter.
»N.,» en af Stockholms rikare fabrikanter, nppehöll
sig några dagar i Berlin på genomresa till Wienerexp,
En afton hlef han inbjuden till en större tillställning
hos en landsman, från hvilken fest han återvände tidigt
följande morgon. Som vädret var särdeles vackert,
beslöt han att uppfriska sig med eu spatsertur under
allén i en närbelägen promenadplats. Till en början
fick N., vara ensam, men efter en stunds förlopp, mötte
honom trenne herrar, af hvilka den, som gick i
midten, bar gråa mustascher, samt på bröstet af sin
tillknäp-ta rock, en ordenskraschan. Når främlingen fick sigte
på »N.,» som bar den svenska vasaorden på sin frack,
vände han sig till N.
»Hvem är du?» frågade han på tyska i en rättfram
tou.
»Åh,» svarade »N.,» äfven på tyska: »hvad
brorskapen angår, så tror jag den ännu är ogjord; men om
Ni är mycket nyfiken, så kan jag väl göra er den
tjen-sten att berätta er, att jag är grosshandlar »N.,» från
Stockholm. — Och ni, min herre?»
»Jag är Kejsar Wilhelm.»
»Hå!» utbrast N. på svenska. »Det var mig en fan
till gubbe, att vara lik Holmqvist!»
Hos den klassiske akademieprofessor NN, tjenade
tvenne tjenstflickor ifrån Stockholm. En gång, då man
i den lärda staden förevisade en Elefant, anhölio dessa
om tillstånd att få bese underdjuret; hvilken begäran
beviljades dem, med vilkor att snart återkomma. NN.
satt uppe och väntade till kl. blef både tio och elfva
på afton; men tjenstflickorna hördes cj af. Då blef
professorn orolig, tog sin lykta oeh kappa, samt
be-gaf sig till H., profess. i Naturvetenskapen. Denne,
bestört öfver det sena besöket, skyndade ur sin säng
och ut i salen, der NN 6tod insvept i sin stora kappa,
och lyktan sträckt emot H.
»Min hedersbror,» utropade NN innan H. hann yttra
någonting; »du som år hemma i Naturvetenskapen, sag
mig, för all del, huru lång tid ett par stockholmspigor
behöfva för att se på en Elefant?»
Liten krunika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
