Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liton krönika.
Lördagen clcn 4 Oktober.
Titckolsets bortfallande från Moimska
konstverket; profning af hästlungor och hästbeii på
Ladugårdsgärdet, samt skarpskyttesoiréen å mindre
teatern ha varit de händelser, som på don senare tiden
ådragit sig allmänhetens uppmärksamhet.
nvad kapplöpningen på Ladugårdsgärdet
vidkommer, så har Punsch icke varit och sott på
densamma. Hatt går visserligen mycket gorna ut på
detta exercisfält när dragoner och lifgitrdistor der
utföra sina hurtiga och vackra manövrer, men han har
icke rätt kunnat förlika sig med detta onyttiga sätt
att plåga hästar, genom att anstränga dem öfver
hofvan på en rännarobana.
Do få gånger Punsch åsett dessa kapplöpningar,
har han ieke kunnat underlåta att göra en jemforelsc
ined forntidens gentlemän-riders och deras idrotter,
med do nu lefvamlos. Pordom pröfvades hästens
styrka på tornerbanan, och riddaren fick tillfälle icke
blott att visa siu ädla stridshästs snabbhet och styrka
utan ock sin egen skicklighet som ryttare samt kraften
af sin arm, iklädd en lysande rustning, som förhöjde
prakten af det manliga skådespelet. Nu deremot bör
hästen påminna om Don Quixotos Rosinant så
mycket som möjligt, oeh gentleman-riders intager å dess
spetsiga rygg en don mest osköna ställning man
gerna kan tänka sig, påminnande i sin smaklösa
drägt om on papegoja. — Men tiderna förändras och
vi med dem, sa’ Borgmästaren gick brandvakt 1
Men om Punsch icko sett på kapplöpningen så
har han desto mera beskådat Molins mästerverk.
Pä samma gång han beundrade den djupa poesi som
utgör det mest framstående i detta monument,
försjönk Punsch i glada minnen vid åsynen af
vattenkonsten hvars stråle så lifligt, påminte honom då
han som barn plägade mod en haudspruta sända
vattenstrålar upp i luften. Visserligen har Punsch
åfvon gjort sig den föreställning att inbillningen
mera ostörd hade fått behålla det poetiska intryck
som hvarjo grupp inger åskådaren, om de
kullerstenar, som åro anbringade kring sockeln gått.
ända upp till dess öfro kant; mon det kan ju vara
en möjlighet, att Ågir och hans döttrar någongång
lyckas att i hafsbandet få tag i on huggen och
slät-hyflad granitklipps på hvilken do kunna klättra upp
och njuta af den nedgående solens anblick, eller att.
Nockcn sätter sig på en brokista, för att å sin
guldharpa slå sina förtrollande toner.
Som Punsch är en sann vän nf Skarpskytterne
så gick han derföro med nöjo till Mindre teatern
d. 30 Sept., ty då gafs den sista soirén för
Stockholmskårens kassa. Redan vid inträdet på sekweitzeriet
visado sig stor liflighet ty man väntade sig en
förnöjsam afton och detta hopp uppfylldes äfven. — Sedan
Punsch, trogen sitt namn, vodérqvjekt sig ined ett
glas af denna sköna dryck, gick han in i salongen,
artigt mottagen af do vid ingången såsom värdar
fungerande skarpskytterne. Ridån går upp och
publiken välkomnades med en prolog af Nybom. Den
gamle skalden hade ibågkommit sina vänner
skarpskyttarna, ty ord af sjitl, lif och anda flögo ut i
salongen och fyllde allas hjertan mod glädje. —
Knappt hade applåderna tystnat öfver don svenska
folkskaldens sköna opus, förrän ridån ånyo gick upp
och 10 raska skarpskyttar stå på tiljan, ej denna
gång med svärd vid sidan eller gevär i hand, utan
med sångens toner färdiga att taga publikens
hjertan. Detta lyckades äfven, ty både chör och
solopartier i sångnumren voro förträffliga, och emottogos
med ljudeliga applåder. — Härpå uppfördes Köpman
och Skarpskytt, ett fosterländskt stycke af Lars
Johan, som vittnar om känsla och kärlek till
fosterjorden. Dc käcka skarpskyttarne liado här tillfälle
alt ånyo framträda ej blott i sång utan äfven i krigisk
lek, Ijvilket hade en god verkan i de sceniska
frum-ställuingarne. — Truppen Carlberg <fc Salscnstcin
sökte med raskhet fylla sina platser, oaktadt de kl.
1 samma dag kommo från Westerås och således
måste nästan ltoppa från ångbåten till tiljan. ___
I sluttablån: Fältvakten, som var artistiskt anordnad
af den snillrike lir Hallbeck, togo sig skarpskytterne
förträffligt ut och solot utfördes väl. Ridån gick
slutligen ned för sista gången och publiken var nöjd. —
Skarpskytteidén har sålodes ännu lif och skall hafva
det, sålänge välviljan, ihärdigheten och allvaret oj
tröttna att omskygga densamma.
yVi lmälan.
“Stockholms-Punschwt tnger sig härmed
friheten bedja allmänheten att köpa sitt sista qvartal
under detta år med ett pris för prenumeranter af
1 rdr Tö öre. — För de tro förflutna qvartalen
betalas 4 rdr 10 öre, oeh för hälft år 3 rdr. —
Lösnummer säljas genom kolporterer, samt å de flesta
utdclningsställcn till 10 öro N:o. — Prenumeration
sker i landsorten å postkontor, i städerna hos
bokhandlare och ä tidningsutdelningsställen.
"Stockkolms-Punsck“ fär dessutom
tillkänna-gifva, att den antagit, herr Otto von Scliantz såsom
sin Redaktör, samt kommer hädanefter att bjuda
läsaren på fyraspaltig text; dess första och sista sida
upptages af illustrationer, nu som hittills tryckta i Litli.
Anstaltens tryckeri, livarjemte med tidningen
kommer att följa ett annonsblad, innehållande, förutom
annonser, cn mindro berättelse, eller uppsatser af
blaudadt innehåll. T detta blad införas annonser
å åtta öre petit-raden, då annonsören, om annonsen
införes trenne gånger, erhåller den fjorde gratis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
