Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit första gången. — Åfven ha vi ju nyligen
genom en korrespondent till en af våra dagliga
tidningar fått kännedom om, att en af våra landsmän,
vid namn Anderson, verksamt bidragit till, att en
förtryckt stam i Afrika lyckats afkasta oket, sedan
likvisst Andersson under detta krig tillsatt ena foten,
som ligger begrafven på ett bataljfält, livarför dcnuc
vår tappre landsman troligen af efterveriden kommer
att kallas för Afiikanus Fotografvus eller någonting
dylikt. — Men nu liar vår makt stigit än’ mera! mi
behöfva vi icke ens längre uppträda personligen, ty
nu är det alldeles tillfyllest, otn vi skicka en af
våra peruker. Men dot skall vara oti med dessa
guldgula, för sin magiska trollkraft historiskt
ryktbara lockar. Nyligen har en sådan lockperuk blifvit
i allsköns tysthet öfversänd till kontinenten, der
den skall användas såsom lockbete på en ung
skönhets hufvud. Man hoppas ncinligeu, att den
Ijns-lockiga skönheten skall lyckas samla omkring sig
cn skara tillbedjarc, hvilka i sin slafviska beundran
skola finnas villige att blindt lyda och utföra hennes
minsta vink; med denna trogna skara skall man
genomföra sina politiska planer i Frankrike, och till
dessa politiska förvecklingar är således cn svensk
peruk orsaken. — Kom sedan och säg, att våra
perukstockar icko ha något politiskt inflytandet
Mademuiselle La France (inträder och gör en
vörd-nads/ull nig ning fur fransmännens president). Herr
Marskalk! Oron öfver mitt kommando öde, har
drifvit 111ig hit att för Er beklaga 111ig öfver mina
så kallade tillbedjares handlingssätt emot mig!*
Ma HSKA!, kex (i det han med förekommande
ridderlighel ledsagar La France till en diran). Min sköna,
är det någon som djcrfvrs förolämpa Kr, så vet Ni,
att min välja alllid »tår till Er tjeust!
La France. Tappre Mage nla. derpå har jag haft
så mänga bevis, att jag aldrig ett ögonblick tviflat
att jag hade cn försvarare i Er, och såsom ett bevis
på min tillförsigt så ser Ni inig här...
Marskalken. Ni beklagar Er öfver Edra
vänner... hur heta dc nu igen, do äro ju cn hel massa?
... låt so! Orleanister, Bourbonistor, Gambetister
Fusionistcr och Madonnan i 8:t Vicrgc vete, allt
livad de heta alla dessa Edra vänner.på uister“ ...
men jag tycker att Ni har alldeles för många.
Förlåt, om jag rent ut säger att det skadar ert rykte!
La France. Ack ja, Magenta, det är just detta
jag mest fraktar för!
Marskalken Är det så att de på något vis
genera Er så... so dit bort. Ni ser denna skog af
bajonetter; på on vink af mig, så... Ni förstår!
La France (döljande ansigtet i sina händer). O,
noj, Marskalk, förskona mig från vidare
blodsutgjutelser bland mina s. k. tillbcdjare!... Spar ni Edra
soldater mot våra gemensamma fiender.
Marskalken. Het är just så jag också tänkt! •
Men bur vill Ni man skall beto sig mot alla dessa
Edra vänner, som alla fika efter Er hand?
Är det någon Ni är räihl för, och vill ha
oskadliggjord?
La France. Jag nekar ieke till att jag hyser
en viss fruktan för den der abbö Ultramontanus!
Marskalk»« (tummande förlägen sina mustacher).
Hm!
MarskalkIxnan. Min ädle make! (blir varse La
France) Ah! en töte-å-töte!
Marskalken. Ser Ni icke hvem dot är,
Madame?
Marskalkixnan. Jaså, är det Ni mademoisolle!
... Det förundrar mig, Magenta, att Ni icke
skickar den här slynan in i ett kloster, för att återföra
henne under den helige påfvens lydno!
La FnA.NCE (t det hon reser sig med stolt hållning),
Tillåt att jag nu lemnar er marskalk... jag litar på
ert ridderliga skydd... Men retes jag, så vet Ni hvad
jag år i stånd till! (går.)
Marskalkinkan. Bry dig icko om hennes
hotelser Magenta, utan lyd du mitt råd och skicka henne
till ett kloster, och gif henne sedan åt
Ultrainon-1 tanusl (går.)
Marskalken. Yentrc bleu!... Helldre cn
öppen-1 ärlig batalj, än dessa fördömda intriger och fordrin-
■ gar!... Ah! välkomne minc Herrar!
Orleans (bugar sig för marskalken). Store
fältherre!
Bourbon (d:o). Kyrkans trogno son!
Ultramontanus (d:o). Påfvens svärd!
Republiken (d:o). Århundradets Bayard!
Marskalken. Se, så, mino herrar!... Det är godt
och väl allt det der!... Men ert egentliga ärende?
Alla (i korus). Jag begär La France, Er sköna
myndlings hand!
Marskalken. Det der är någonting som jag alls
icke blundar mig uti. La France har sin fria vilja...
men skulle det falla någon in att vilja taga henno
med storm, att våldföra hennes frihet och störa det
lugn jag lofvat henno, så... kratsch! Ni har väl hört
hur mitraljöserna låta? (Friamc draga sig tillbaka
något förlägna).
Uttydning af bokstafsgåtan i föregående N:r.
Männen heta:
Napoleon, Bismarck.
Orden äro:
1) Nubb. 2) Ali. 3) Pols. 4) Orm. 5) Limpa.
6) Eger. 7) -j- h Offenbaeh. 8) Nordmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
