- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
208

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Gatorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i lampor, sprider ett klart ljus vitt omkring, särskilt i de
högtuppsattes salar ävensom i kyrkor, varest en låga
ständigt måste brinna till Herrens lekamens ära. Men
för att det ej må förtäras av nattskärror, ugglor eller
flädermöss, förser man lampornas mynning med ett
järngaller. Ävenledes begagnar man sig i hela Norden
av torrvedsfacklor, som innehålla naturlig kåda. Dessa
förekomma i växlande former och hava samma
användning som vanliga ljus. Vid tillfällen, då folk har båda
händerna upptagna, bära de torrvedsstickor, kluvna
i smala längder, instuckna i bältet, och taga dem så en
efter annan i munnen eller fästa dem i huvudbonaden
med den andra ändan brinnande . .. För att avleda den
skadliga röken ur bostaden begagnar man avsmalnande
rörledningar, som dragas upp mot taket, där de mynna
ut genom ett hål i takåsen. På många håll användas
dessutom till belysning vanliga ljus av en arms längd,
beroende på nattens utsträckning. Under härnadståg,
vilka oftare pläga föras under den mörka och långa
vintern än under den ljusa sommaren, rycka krigarna fram
med facklor av synnerligen stark kådhalt.»

Inom borgarhusen begagnades naturligtvis ej facklor
och knappast — med hänsyn till eldfaran — ute på
gatan. Väl omtalas det, att vid t. ex. Helga
Lekamensgillets procession skolarer burit »faculæ» kring
kyrkogården. Huruvida härmed facklor eller vaxljus avses, är
svårt att avgöra, men Olaus Magnus inskränker
användningen av kådfacklor till härnadståg utanför staden. Att
döma av hans framställning tyckas — egendomligt
nog — tranlampor företrädesvis ha förekommit i
»de högstuppsattes» boningar och i kyrkorna framför
helgonbilderna. Det ljus, som dessa spredo, var

208

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free