Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Gatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid — i motsats mot vad Olaus Magnus
uppgiver -—- så svagt, att det knappt varit till någon
större nytta. Den egentliga belysningen i ett
borgarhus kom tydligen från den i den öppna spiseln
flammande brasan. Denna kunde ju matas hela dagen,
men fick icke nytändas sedan i vård var ringt. Om
natten kunde väl så mycket glöd ännu hållas vid liv, att en
ny eld på morgonen åter kunde tändas. Men ibland
kunde det hända, att man på morgonen blott fann kallnad
aska i spiseln. Och det var värre, ty några tändstickor,
på vilka man kunde draga eld, funnos icke och att med
flinta och fnöske slå eld var en besvärlig procedur. Det
återstod därför knappast annat än att gå till grannen för
att låna eld. Ett dylikt lån hade emellertid en viss
eldfara, och i ett burspråk 1462 påbjöds därför: »Ingen bär
eld utan i kar och där det kan förvaras uti, vid tre
marks böter.» Utom den svaga glöden från spiseln fanns
således icke någon nattbelysning. Då man likväl även
efter mörkrets inbrott nödgades förrätta åtskilliga
sysslor, återstod ingen annan hjälp än de av Olaus Magnus
omtalade torrvedstickorna.
Ljus voro tydligen sällsynta företeelser i det dagliga
livet. De tillhörde högtiderna och festerna. I de
förteckningar, som bevarats, på lösören i borgarhus upptagas
sällan ljushållare eller ljusstakar; i rådmannen Joan
Svenssons kvarlåtenskap fanns dock två ljusstakar.
Säkerligen hade man enkla ljushållare av järn eller stakar
av lera eller trä, som ansågos värdelösa och därför icke
upptogos i bouppteckningarna. Ljusen voro antingen av
talg eller av vax. De förra användes förmodligen i
hemmen, de senare vid fester, särskilt vid gillenas och
skrånas, samt för att upplysa bykyrkan eller hedra något
14 — Stockholm vid 1400-talets slut
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
