- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
404

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Stadens milis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansågs viktig framgår av de båda föreståndarnas sociala
ställning. Möjligen hade någon explosion inträffat, då
Mickel pulvermakare skadats och efter vilken man ansåg
en ökad tillsyn behövlig.

1493 kallas de båda förtroendemännen föreståndare
»för pulverhuset och byssehuset», vilket antyder, att
husen voro två olika. Var byssehuset legat, vet man, som
sagt, icke. Men redan 1463 tillverkades krutet — såsom
vi nyss sett — »i tornet», och 1489, då Mickel
pulvermakare antogs, förständigades han att flytta från sin
dittills innehavda bostad till »stadens torn västanmur
nedanför Kåkbrinken». Tornet låg således vid den
nuvarande Kåkbrinken ungefär mittemellan Lilla och Stora
Nygatan.

Ingredienserna i krut voro, som bekant, salpeter, kol
och svavel, och av dessa ämnen fanns egentligen endast
kol inom landet; de båda andra togos från utlandet.
Redan 1436 inköptes salpeter för icke mindre än 40
mark och 1468 svavel för något över 9 mark; det kostade
då 1 öre skålpundet. De tre ingredienserna blandades vid
beredningen i ett tråg — ett dylikt inköptes 1468 för
byssemästarens räkning för 1 % örtug — och därvid
skulle massan fuktas med brännvin. Efter vad det
förefaller var det på denna väg, som brännvinet gjorde sitt
intåg i vårt land. Av räkenskaperna från 1460-talet
framgår tydligt, att det då ännu ej användes till
förtäring. För festerna inköptes öl och vin i väldiga
kvantiteter, men aldrig brännvin — t. o. m. för »äggsupen»
användes vin — och de »drickspengar» in natura, som
man gav åkare och dragare, voro alltid öl, aldrig
brännvin. Men mot århundradets slut ändrades smaken, och
den, som verksamt bidragit härtill, synes ha varit den

404

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free