Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Stadens milis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nye pulvermakaren Tydecke. Förmodligen hade han, då
han tillredde sitt krut, kommit att smaka på brännvinet
och funnit det uppkryande, hans goda vänner hade tyckt
detsamma, och så började brännvinet att fukta icke
blott krutet utan också struparna. Utom
kruttillverkningen slog sig Tydecke nu också på tillverkning och
försäljning av brännvin och fick i detta fall två
kompanjoner eller konkurrenter — vilketdera känner man icke.
I början av 1494 tilldrog sig emellertid denna kommers
rådets uppmärksamhet, och den 17 februari förekallades
»Tydecke pulvermakare, Hans pansarmakare och Anna
Ketken, och efter vår herres och hövitsmans befallning
förbjöds dem att bränna eller sälja något brännvin här
i staden». Väl skulle de få bränna fulla tunnor för
kruttillverkningen, men eljes »må de det ej bränna eller här
sälja brännvin» vid 12 marks böter. Detta förbud tyckas
de likväl icke ha ställt sig till efterrättelse, ty fyra år
därefter togs frågan ånyo upp i rådet, och tillverkningen
och försäljningen gjordes då till ett monopol. Den 2
juni 1498 beslöt nämligen rådet, att »Kort flaskedragare
skall hålla och skänka bränt vin här i staden och göra
där stadens rättighet utav till stadens pulverhus, så
mycket därtill behöves och så ofta behov göres, och skall
ingen annan skänka eller bränna vin i staden utan
allenast Kort, och bjöds kämnärerna, att de skulle
förbjuda enom och varjom vid sina tre mark att sälja eller
skänka bort bränt vin, de som till förene det brukat
och uppehållit, och därmed gav Kort staden kvitt allt
det arbete, som han åt staden arbetat hade i detta
förlidna örlog och tvedräkt». Såsom härav framgår, fick
Tydecke hädanefter ej ens bränna för kruthusets behov,
utan skulle mottaga det för kruttillverkningen behövliga
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
