Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm. Den 17 juni 1476 stod skomakaren Erik
Persson inför rätta och bekände, »att han hade två
laggifta hustrur. Ty dömdes han till svärd. Pie memorie».
Flera ord kostar tänkeboken ej på denna sak. En annat
fall förekom den 11 juni 1488, då Karl Blacke erkände
»sig hava två laggifta hustrur, med dem båda vigd och
fäst»; med den tredje var han ej vigd, utan hade med
henne blott värdskap, »ty dömdes han till svärd. Pie
memorie». Ett också mycket sällsynt sedlighetsbrott var
tidelag. I 1400-talets tänkeböcker har jag funnit blott
ett enda säkert fall (den 4 augusti 1477). Den skyldige,
Magnus Olsson från Finland, blev dömd »till elden».
Sedlighetsförbrytelserna voro således icke få,
förskingringar däremot ytterst sällsynta. Ett på sin tid,
som det förefaller, celebert fall, var då rådmannen
Peder Olsson stod inför rätten. Såsom kämnär hade han
utrustat det fartyg, stadens »barsa», med proviant, vilket
skulle föra stadens representanter till herredagen i
Kalmar 1473. Då han den 1 maj 1474 frånträdde
kämnärssysslan och befordrades till rådman, uppgav han
sig ha en fordran på staden av 165½ mark. Men denna
fordran berodde på en förskingring, som avslöjades.
Han och den andre kämnären, Staffan Västgöte, hade
råkat i en »stor träta» med varandra, och Staffan
Västgöte ansåg sig därför oförhindrad att angiva det sätt,
varpå Peder Olsson skött sin förvaltning. Provianten
hade tilltagits så riklig, att en stor del vid återkomsten
till Stockholm fanns kvar, och denna återstod hade
Peder Olsson utan vidare själv lagt sig till med. Den 4
oktober 1475 började rättegången mellan de bägge
trätobröderna. Peder Olsson nekade naturligtvis, men
Staffan Västgöte skaffade ett intyg från köksmästaren på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
