Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU MAN VAR KLÄDD. 99
De nationaldräkter som, näst efter dalfolkets,
tilldrogo sig uppmärksamhet voro västgötarnas och
vingåkersfolkets. De förras bärare tillhörde de skäl-
knallar som vandrade omkring i hela Sverige och
besökte minst Stockholm för att sälja väfnader,
så kalladt västgötetyg, samt åtskilligt annat kram,
hvilket allt de ständigt buro med sig jämte den
erforderliga alnen. Dessa skålknallar voro kända för
en annars ovanlig förmåga att låta pruta med sig i
oändlighet. fullt lika medgörliga voro Vingåkers-
kullorna, som också sålde väfnader, men af linne
och flanell. Affärsfolket från Vingåker bestod endast
af kvinnor, under det att västgötaaffärerna bedrefvos
uteslutande af manfolk. De förra lade mest an
borgerliga husmödrar, under det att knallarne trugade
sina varor i synnerhet tjänstHickor och mindre
bemedladekvinnori allmänhet, hvilka lockadesgenom
föga värderika skänker.
Utom dalfolk, västgötar och vingåkersbor, såg
man äfven andra allmogefigurer i nationaldräkter och
bland dem mest i Södertörn hemmahörande Sorunda-
bönder, hvilka länge bibehöllo fäderneklädseln och
visade sig alltid i långa rockar med mycket korta
lif och ofantligt höga kragar, randiga västar och gula
kortbyxor sämskskinn samt stöllar med höga skatt
och ett storartadt läderförskinn. Kvinnorna förekommo
vanligtvis i randiga yllekjolar och bjärta halsdukar
och hufvudklåden. Karlarne buro under den vackra
årstiden gröna läderkasketter, men på vintern höga
svarta cylinderhattar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
