Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DÖSSELDORF. I6I
när och en bland de dusseldorfarna som mest för-
tjänade det. Med icke ringa nöje besökte konst—
älskaren hans atelier och fröjdade sig åt hans
intressanta genrestycken. Hans konst stod i nära
gemenskap med schweizaren Vautiefs, hvilken onek—
ligen hade ett stort inHytande på D’Unker. Den
sist nämnda lefde dock icke längre än till 1866,
men sju år förut, då jag besökte honom, var han
idel lif, tycktes det, och gjorde upp planer för en
lång framtid.
Under besöket i Dusseldorf umgicks jag dag-
ligen med Wilhelm Wallander, AxelNordgren, August
jernberg och Bengt Nordenberg. Wallander stannade
den gången länge kvar där, hela nio år, under hvilka
han dock hälsade på i Paris och Italien samt äfven
i Sverige. Han var en glad och treflig karl, tyckte
om folklif och sällskapslif och var beundrare af Bell—
man. Skada var, att hans konstnärsegenskapericke
stodo lika högt som hans personliga. Han verkade
på den tid, då hufvudsaken i målarkonsten var att
något skulle berättas duken, och om detta också
kan äga skäl för sig, är det ingalunda likgiltigt huru
det berättas. Uttryckssätten kunna växla, smaken
kan förändras, men hvad som aldrig kan undergå
förändring äro riktig teckning och sant färgsinne,
och i det afseendet var Wilhelm Wallander just icke
nogräknad. Han var dnsseldorfaremed lif och blod,
kan man säga, men icke sådan som Gude, Tide-
mand, Fagerlin och D”Unker, ännu mindre som
C. Lundin, II. I 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
