Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 1 DÖSSELDORF.
Vautier eller som Lerche och några andra, utan som
det stora flertalet, hundratalens. -
Annorlunda var Axel Nordgren, landskaps-
målaren, en af Gudes mest omtyckta lärjungar, och
hvad man kunde lära af Gude var af allra första
rang, under det Tidemand nog kunde förtjäna en
eller annan anmärkning.
Nordgren var visserligen dusseldorfare och
ansåg alltid sig böra försvara skolans ära, men
dock alltför själfständig,personlighet för att blindt
lyda kommando och för att fastna i den onatur som
obestridligt skadat så många medlemmar af denna
skola samt framkallat så många hårda omdömen om
hela skolan.
Axel Nordgren tog konsten på fullt allvar och
lät icke störa sig de många yttre, glada tillfällen
som ofördelaktigt inverkade Wilhelm Wallanders
konst. Det låg så mycken sanning i de kala klippor
och öde kuststräckor som Nordgren framställde
duken, att man måste beundra denna sanningskärlek,
isynnerhet i en omgifning där det »konventionella»
så länge hade suttit i högsätet.
Bland de vänner jag r859 återsåg i Dussel—
dorf var den förut i dessa minnesskildringar om-
nämnda Albert Berg, hvilken arbetade Hitigt och,
oaktadt sin oförmåga att muntligt uttrycka sig, fort—
farande var den glada och älskvärda kamraten.
August Jernberg och Bengt Nordenberg hörde
till de förnämsta bland blott nordiska konstnärerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
