Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r DÖSSELDORF. 163
utan i hela det diisseldorfska målarsamhället. De
ämnade icke så snart, om ens någonsin, lämna platsen
och började redan fundera på att köpa hus. Mindre
stadfästade voro de unga löjtnanterna Arvid Fredrik
Lönnroth och Gustaf Brandelius samt baronerna
Alexander Rudbeck och Anders Koskull, alla ganska
talangfulla, men då ännu endast i läroären.
Till dessa unga måste jag också räkna Alfred
Wahlberg, hvilken arbetade tyst och stilla i en tarllig
atelier vid en undanskymdgata, men det arbetet
lade en af grundstenarna till denna konstnärs kom-
mande storhet. Han hade då ännu aldrig sett Paris.
Under ett af mina senare besök fann jag både
Jernberg och Nordenberg som fastighetsägare,bäggei
Rosenstrasse, och litet hvar af konstnärerna talade
om att skaffa sig eget hus. Den vurmen räckte dock
icke så länge, vill jag minnas. Men oberoende af
sådana ekonomiska funderingarvar lifvet isamhället
ännu ganska gladt. Lerche lefde ännu, och lika-
ledes hans ultramontana vän, prästen vid St. Lamberti-
kyrkan.
Malkasten, den konstnärliga klubben, hade
utvidgats, och på våren var dess park, den gamla
Jacobi-Garten, en ljuflig tillflyktsort, där Andreas
Achenbach och andra storheter talade om konst och
ännu mera konst.
Aldrig glömmer jag de glada tider, då man
dagligen sammanträffade i nyss nämnda park och
lifligt dryftade de frågor som då närmast sysselsatte
konstnärerna. Konstälskarna voro visst icke nöjda
med riktningen i den dösseldorfskaskolan, men med
dennas idkare umgingos de gärna, och hvarje gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
