Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 PÅ KEJSARDÖMETS
TID.
af festen, och högt upp taken och skorstenarna
hade oförvägna parispojkar klängt sig fast i de väg—
sammaste ställningar.
Ett oredigt brusande närmade sig allt mera.
Bredvid mig stod en gammal herre, hvilken med
glädjestrålande anlete fäste min uppmärksamhet
detta brusande. Jag behöfde höra hans pratsamma
tillkännagifvande,att han vore pensionerad officer, för
att förstå hans otålighet närmare brusandet hördes.
-— De komma, de komma! utropade han, sköt
hatten ena örat och gjorde »pä stället marsch».
Man hörde ljudet af blåsinstrument, blandadt
med trummors bullrande och taktfast hästtramp. Från
boulevarden blixtrade det plötsligt till.
_— Hundragardet! skrek min granne. Det var
detta onekligen ståtliga imperatorsgarde som nalkades
i spetsen för öfriga trupper, och det var deras kaskar
som blänkte till i solljuset. jättarna voro naturligt-’
vis i full parad, i hvita ridbyxor, storartade kanon-
stöflar, blå vapenrock med skarlakansrödauppslag och
hela bröstet täckt af guldtrensar eller ock, vid olika
tillfällen, skyddadt af blankpoleradt stålharnesk, under
det den lika blanka kasken återspeglade alla föremål.
Deras ädla hästar dansade fram vid pukors dån och
trumpeters klang.
Omgifven af sina adjutanter och en väldig skara
andra officerare framskred till häst imperatorn själf,
den outgrundlige, hvars anlete denna dag, liksom alla
andra dagar, var kallt och stelt, och man visste icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
