Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 UNDER PARIS—KOMMUNEN.
Så kom jag åter ned till södra ändan af rue
de Richelieu. Utanför en af ingångarne till Theatre-
Francaisstod en af de under lugna tider vanliga
biljettmånglarne och bjöd ut teaterbiljetter till billi—
gare pris än i biljettluckan. Förvånad utbrast jag:
—— Hvad! Spelar man här?
— Visst spelar man! I kväll ger man »Duc
job». Det föreföll mig så underligt, att jag
kunde stå emot begäret att köpa en biljett, hvarför
jag följde biljettförsäljaren till en marcbrmd de vins
i rue de Montpension, där han hade sitt lager och
där jag skaffade mig en fauteuil
diorcbestre och begaf
mig hem till hotellet för att hämta min kikare.
Porten var redan stängd, fastän klockan ännu
var sju. Man öppnade en liten lucka, en s. turistar,
och portvakten tog mig i betraktande.
— Det är hyresgästen! hörde jag en röst
inifrån, och porten gick upp. Portvakten och de
sex uppassarne stodo uppställda och bugade sig.
De hade ingenting annat att göra. Jag kom öfver—
ens med portvakten huru jag skulle bära mig åt för
att slippa in efter teaterföreställningens slut, och så
begaf jag mig till Théåtre-Francais, öfvertygad att
icke finna många personer i salongen.
Herrarna i kontrollen sågo forskande mig,
då jag räckte dem min biljett. jag trädde in och
fann — fullt hus. Hvar enda plats var upptagen.
Publiken var dock icke den som vanligtvis befann
sig denna teater. Den såg mera än tarflig ut,
men vräkte sig ganska obesväradt i fåtöljerna. På
parkett syntes många uniformer, v. s. fullt med
guldgaloner illa medfarna kavajer och trasiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
