- Project Runeberg -  En gammal stockholmares minnen / Andra delen /
269

(1904-1905) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNDER PARIS—KOMMUNEN. 269
matroser till häst, sergeants de ville, fördrifnafrån Paris
och i Versailles gjorda till soldater, en fantastisk
blandning alla möjliga uniformer, de flesta ganska
illa medfarna, det hela ett för den fredlige mannen
besynnerligt skådespel och som man lyckligtvissällan
får se, då ännu öfverraskande, men hvarvid man
under de följande veckorna fick tillräckligt vänja sig.
Sådana scener fortforo Rue Hoche utför, ända
ned åt Versailles, Nötre Dame. Bullret var döfvande.
Men andra sidan om nämnda kyrka vek jag af
in Rue Neuve och befann mig plötsligt en stilla,
fredlig gata, där jag icke såg en enda militär, där
allt var tyst, nästan dödt, åtminstone i jämförelse
med den väg jag nyss förut tillryggalagt.
Från sistnämnda håll trängde endast ett svagt
buller ned i Rue Neuve, men där hördes något som
jag kunnat förnimma bland krigssorlet Place
d&gt;Armes —— kanondundret från regeringstruppernas
batterier mot de af insurgenterna besatta fästena
omkring Paris. Det var ännu icke det ursinniga
dundrande, som en månad senare höll oss vakna natt
och dag, men det var tillräckligt för att erinra om
i hvilken tid man befann sig, något hvarom den frid-
fulla och behagliga gatan alldelesicke påminde. Det
var just en gata, vid hvilken en fridens förkunnare
borde bo. När jag satte foten tröskeln till nzr 14
och ringde porten, hördes åter dånet af kanonaden.
Sannolikt var det batterietpå Meudons terrass, som
gjorde sig påmindt. Men den lilla porten öppnades
och tillslöts åter efter mig, och jag befann mig i ett
stilla hem, dit icke ett enda ljud af världens strid
tycktes kunna tränga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockholmm/2/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free