Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 UNDER PARIS-KOMMUNEN.
Jag var i den reformerta prästens blott stilla,
utan äfven glada bostad. Allt var ljust och fritt,
enkelt men smakfullt, och i den vackra trädgården
blommade syrenerna som bäst, spridande sin vällukt
genom de öppna fönstren. Pastor Passa kom
själf emot mig. Det var en hög, smärt gestalt, ännu
ung, mörk och eldig, en söderns son.
Han var Cévennot, det vill säga född i Ceven—
nernas bergstrakt, af en gammalhuguenotfamilj,hvaraf
alltid funnits en präst nu i århundraden. En hans
prästerliga förfäder hängdes under religionsförföljelser—
nas dagar, en fusillerades under den store Ludvigs
»dragonnader», andra af familjen ledo döden
annat sätt.
I andra svåra dagar dolde familjen Passa sig
under långa tider, men alltid redobogen att med
religionens tröst bistå de trosförvanter som vågade
sig till gömstället. Under den stora revolutionen
hälsade samme Passas efterkommande med hänryck-
ning frihetens nya dag, men erforo äfven de, att det
icke alltid är frihetens vänner, som föra frihetens
namn tungan, också då ledo de förföljelse.
Med sådana minnen från sina förfäder skulle
mången kanske blifvaofördragsam och fanatisk, dyster
och otillgänglig. Théodore Passa, den på 1870—talet
unge prästen i Versailles, var fördragsam och fri-
sinnad, glad och förekommande. När han hörde,
att jag var svensk, nickade han ännu gladare emot
mig och tryckte ännu en gång min hand.
»Svenskarne äro våra vänner», sade han och
förde mig upp i familjenssalong vid de öppna fönstren
bakom de doftande syrenerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
