Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Vid denna tid påminde mrs Gardiner Elisabet om
hennes löfte med avseende på mr Wickham och bad
om underrättelser, och Elisabet hade att meddela
henne sådana, som snarare kunde tillfredsställa
hennes moster än henne själv. Värmen i hennes känslor
för honom hade avtagit, han visade henne ej längre
samma uppmärksamhet som förr, han beundrade
någon annan. Elisabet var tillräckligt skarpsynt för
att märka allt detta, men hon kunde märka det och
skriva därom utan någon allvarsam smärta. Hennes
hjärta hade endast varit lindrigt berört, och hennes
fåfänga var tillfredsställd med den tanken, att hon
skulle ha blivit det enda föremålet för hans känslor,
om omständigheterna hade tillåtit det. Ett oväntat
arv på tiotusen pund var det mest intagande hos
den unga dam, som han nu uppvaktade, men
Elisabet, som kanske var mindre klarsynt i denna sak
än i fråga om Charlottes giftermål, förebrådde honom
icke hans önskan att ej känna sig bunden.
Ingenting kunde tvärtom vara naturligare, och fastän hon
kunde förmoda, att det kostade honom någon strid
att överge henne, var hon redo att medgiva, att det
var ett förståndigt och förmånligt steg för dem båda,
och hon kunde uppriktigt önska honom lycka.
Allt detta erkände hon för mrs Gardiner, och
sedan hon redogjort för saken, fortsatte hon så: Jag
är nu övertygad, kära moster, att jag aldrig varit
mycket förälskad, ty hade jag verkligen varit gripen
av en varm och häftig lidelse, skulle jag nu avsky
till och med hans namn och önska honom allt slags
ont. Men mina känslor äro inte endast vänliga mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
