Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
— Mycket sant, kära du, det är just vad jag
säger. Hon är en sådan kvinna, för vilken man inte
kan hysa för mycket vördnad.
Aftonen tillbragtes mest med samspråk om
nyheter från Hertfordshire och med omtalande av vad
som redan skrivits. När man skilts åt, kunde
Elisabet i ensamheten på sitt rum tänka över graden av
Charlottes lycka, den skicklighet, varmed hon ledde
sin man, och det fördrag, hon hade med honom,
och hon måste erkänna, att hon skötte sin sak
mycket bra. Hon kunde också förutse, huru hennes
besök skulle avlöpa, den jämna fortgången av deras
dagliga sysselsättningar, de retsamma avbrott, mr
Collins skulle göra däri, och de fröjder besöken på
Rosings skulle skänka. En livlig inbillning gjorde
snart allt detta klart för henne.
Vid middagstiden följande dag befann hon sig i
sitt rum och gjorde sig i ordning till en promenad,
då från nedre våningen hördes ett plötsligt buller,
vittnande om stor uppståndelse i hela huset. Sedan
hon lyssnat därtill ett ögonblick, hörde hon någon
med våldsam fart springa uppför trappan och med
hög röst ropa på henne. Hon öppnade dörren och
mötte på trappavsatsen Maria, som, andlös av oro,
ropade:
— Kära Lizzy, skynda dig och kom ner i
matsalen, ty där är något så märkvärdigt att sel Jag
vill inte tala om för dig, vad det är. Skynda dig
och kom ner genast!
Det var förgäves Elisabet gjorde frågor, Maria
ville icke säga henne något mera, och de sprungo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
