Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Elisabet märkte snart, att, ehuru denna förnäma
dam icke tillhörde grevskapets fredsdomarekollegium,
var hon en högst verksam fredsdomare inom sin egen
församling, vars angelägenheter i minsta detalj
förelades henne av mr Collins, och när helst några av
torparna visade sig vara grälsjuka, missbelåtna eller
allt för fattiga, skyndade hon till byn för att bilägga
deras tvistigheter, nedtysta deras klagomål och banna
dem, tills de åter blevo lugna och nöjda med sin lott.
Middagsbjudningen på Rosings upprepades
omkring två gånger i veckan, och frånräknat förlusten
av sir William och förekomsten av endast ett
spelbord under aftonen var varje sådan bjudning ett
motstycke till den första. För resten hade familjen
Collins mycket litet umgänge, då deras grannar i
allmänhet levde på större fot än vad deras tillgångar
tilläto. Detta var emellertid icke någon missräkning
för Elisabet, och över huvud taget tillbragte hon sin
tid ganska angenämt. Hennes älsklingspromenad,
som hon ofta företog, medan de andra voro på
besök hos lady Catherine, var längs den gröna gång,
som kantade den åt prästgården vettande delen av
parken; det var en behaglig, skyddad gångstig, som
ingen utom hon själv tycktes sätta värde på och där
hon kände sig vara utom räckhåll för lady Catherines
nyfikenhet.
På detta lugna sätt förgingo snart de första fjorton
dagarna av hennes besök. Påsken närmade sig, och
den vecka, som föregick den, skulle tillföra familjen
på Rosings en tillökning, som i en så liten krets
måste vara betydelsefull. Elisabet hade snart efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
