Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
känna, att hon varit blind, partisk, fördomsfull,
oförnuftig.
— Så skamligt jag har handlat! utropade hon.
Jag som har yvts över mitt goda omdöme, jag, som
har varit stolt över mina själsgåvor, som ofta har
ringaktat min systers okonstlade uppriktighet och
tillfredsställt min fåfänga med onödig och
klandervärd misstrogenhet! Huru förödmjukande är icke
denna upptäckt! Och dock, huru rättvis är icke
förödmjukelsen! Men fåfänga, icke kärlek, har varit
min dårskap. Förtjust över den enes hyllning och
sårad av den andres likgiltighet, har jag låtit mig
behärskas av fördom och okunnighet och drivit
förnuftet på flykten i fråga om dem bägge. Ända
hittills har jag saknat självkännedom.
Från henne själv gingo hennes tankar till Jane,
från Jane till Bingley, och hon erinrade sig då, att
mr Darcys förklaring i den punkten hade synts henne
mycket otillfredsställande. Helt olika var hennes
intryck vid ett nytt genomläsande därav. Hur
kunde hon underlåta att sätta tro till hans
försäkringar i ett fall, då hon hade måst tro dem i ett
annat? Han förklarade, att han icke haft en aning
om hennes systers böjelse, och hon kunde ej undgå
att erinra sig, vilken Charlottes mening om saken
alltid hade varit. Ej heller kunde hon neka till
riktigheten av hans beskrivning på Jane. Hon medgav,
att Jane föga lade i dagen sina känslor, om också
de voro varma, och att det i hennes min och väsen
fanns ett uttryck av lugnt välbehag, som icke ofta
står tillsammans med stor känslighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
