Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påvemaktens historiska roll samt protestantismen förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅVEMAKTENS HISTORISKA ROLL 307
förbigås även i den lutherska kyrkan och bland protestantiska
kristna i allmänhet, med undantag av den reformerta kyrkan
och några andra kristna. Då judarna, såsom prof. R. säger,
räkna detta bud såsom det andra och förena nionde och
tionde (såsom de förekomma i katekesen) till ett, så följa
de naturligtvis ordningen av buden, sådan den blivit av
Gud själv en gång för alla fastställd och det för alla män-
niskor. Judarna blevo betrodda Guds utsagor och genom
dem (från Gud) ha vi ju fått ej blott lagen utan även
evangelium. Men ingen upplyst människa kan väl därför
påstå, att både lagen och evangelium äro judiska och att
vi kristna därför ej ha något med dem att skaffa ! Dock
kan man ibland få höra dylika argument.
Orsaken till att påvemakten dristat på detta sätt för-
gripa sig på Guds heliga lag är uppenbar, om man blott
betänker, vilken roll som bilddyrkan faktiskt spelar i den
katolska kyrkan och hur oumbärlig den i verkligheten sy-
nes vara för katolicismen.
Men för att nu bevara budens ursprungliga antal och
på så sätt kanske lättare, då så vore ändamålsenligt,
dölja förbrytelsen, har man delat det tionde budet i två.
Nionde och tionde buden i katekesen handla nämli-
gen, såsom man ser, om samma sak — begärelse — och
utgöra ett bud i bibeln och räknas så av judarna.
Detta är alltså en dubbel förändring av Guds heliga
och fullkomliga lag. Och denna förändring har ingen annan
än påvemakten gjort, i det den satt sig över Guds lag
och påstått sig ha rättighet att förändra eller avskaffa den.
Den har avskaffat ett bud och delat ett annat för att
fylla den lucka, som sålunda uppstått.
Påvemakten och vilodagens förändring.
Påvemaktens förgripelse mot Guds lag inskränker sig
emellertid icke till vad vi här funnit, ehuru detta kunde
vara mer än nog. Profeten nämner särskilt »heliga tider»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
