Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Jag har bara förlorat vänstra foten.» En av krigets idyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
hennes som i andra icke ekonomiskt alltför
välställda personers nöjesliv —
både de rörande
och uppskakande dramerna, de skrattretande
farserna och de lärorika och intressanta
serierna av bilder från exotiska länder eller
ur djurens liv. Mera sällsynt men så mycket
högtidligare kommer då och då en teater-
kväll. —
Både hos svågern, på biografen och på
teatern händer det inte så sällan att fröken
Ernestine träffar herr Rudolf.
Herr Rudolf är yngre än hon eller på sin
höjd jämngammal. Han är nyutnämnd lärare
vid ett par privata skolor —
i matematik och
naturkunskap. Han har så nyss avslutat sina
studier och dessa studier ha gått så snabbt och
ordentligt, att han knappt hunnit ur skolåldern
förrän han återvänder till skolan. Skolans
milda, lite sövande luft omger honom var han
går, och i skyddet av skolmurarna odlar han
i sin själ en liten täppa med blyga blommor.
En är blå —
han skriver i hemlighet små dikter
—
en är röd. Men ljuvt röd och svagt krydd-
doftande, inte någon tung passionens ros utan
en liten fin röd nejlika —
han älskar i hem-
lighet.
Fröken Ernestine sätter mycket värde på herr
Rudolfs sällskap. Hon märker så väl doften
från den lilla blomstertäppan i hans själ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
