Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Jag har bara förlorat vänstra foten.» En av krigets idyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
och låg där 4 månader i sträck i Karpaterna
i is och snö. Det var en svår tjänstgöring
som man omöjligt kan göra sig en föreställning
om. Det skall väl en gång bli tillfälle för
mig att berätta allt närmare, ty nu är jag
ännu knappast frisk och mina krafter svika
mig alltjämt trots tre veckors lasarettsbe-
handling. Men min största glädje är att kunna
skriva till Er och en verklig läkedom vore det
om jag också finge läsa några rader från Er,
högt ärade fröken Ernestine, Oud, det vore
den enda räddningen för mig. Jag läser
visserligen i tidningarna om hur svårt Ni ha
det där borta, men några ord av Er trogna
hand skulle ge mig nytt liv. Jag ber Er också
taga reda på vad det har blivit av Stasio Jas
och hans mor och far, de bo alla hos systern
Jåncia och Muszka. O Gud, vad har det blivit
av dem? Allt detta skall Ni skriva om. —
Min bror är i Krakau —
han lever Gud-
skelov.
Skulle jag gå igenom, så kommer jag att
resa över till Wien för att se mig om efter
någon plats, ty jag har bara förlorat vänstra
foten och kan ännu göra nytta för mig här
i världen, trots det jag redan i spegeln har
upptäckt några gråa hår. Wien behöver bra
lärare, ty det fattas många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
