Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Jag har bara förlorat vänstra foten.» En av krigets idyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
är redan död, en korpral, som han känt bred-
vid sig hela natten, visar sig ha förlorat huvu-
det och båda händerna. Själv är herr Rudolf
levande i viss mån. Endast några revben in-
tryckta, vänstra underarmen bruten och vän-
stra foten krossad och dessutom förfrusen.1
Han vaknar till liv på fältlasarettet nere i
Ungern. Det första han gör då han får röra
sig är att skriva ett brev till fröken Ernestine.
Brevet kommer aldrig fram. Det ligger här
på mitt bord.
Det lyder:
»Högt ärade fröken!
Jag försöker ännu en gång att skriva, har
redan skrivit 15 gånger, men avbrottet är för-
klarligt och därför ha mina brev troligtvis icke
kommit fram; endast 4 av dem ha returnerats.
Fruktansvärt har mitt liv varit hittills, men
en glädje har det ändå varit att göra sin plikt
mot fosterlandet, och våra efterkommandes
liv blir därigenom så mycket lättare att leva.
Till en början var jag tilldelad staben, men
redan i Ungern blev det annorlunda. Vid
fronten mottogs jag med glädje av mina vänner
1
Om premisserna inte riktigt stämma med verklig-
heten är det mitt fel. Jag föreställer mig dem så, men
jag misstar mig kanske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
