Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De stora upptäckternas tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 .. H. H. voN SCHWERIN.
åiens »åuldåräfvanäe “myéfor», stora som räfvar och snabba som
kameler, hvilka hopsamlade oerhörda mängder af den dyrbara
metallen. Denna föreställning om Indiens guldrikedom är alldeles
oriktig, såvida man icke uppfattar detta namn på samma sätt, som
det under äldsta tider brukade tagas. Under denna benämning
sammanfattades nämligen alla land, belägna vid den södra
oceanen, från China till Afrikas ostkust. Inom detta
område vanns onekligen mycket guld, särskildt i trakten af Sofala,
hvilket troligen gifvit anledning till bibelns välkända berättelser
om »guldlandet» Ophir, till hvilket Salomo och Fenicierna sände
sina skepp.
Under hela forntiden har, efter allt att döma, den
medelbara förbindelsen mellan Medelhafvet och landen vid den Indiska
oceanen aldrig varit helt och hållet afbruten, ehuru det direkta
varuutbytet mellan dessa två områden under vissa tider onekligen
hade högst betydande hinder att öfvervinna och stundom helt och
hållet omöjliggjordes. Helt annat blef förhållandet, när
muhammedanismen, från en ringa början i sjunde århundradet, med oerhörd
snabbhet på 100 år utvecklade sig till en världsmakt, som slog
såväl Österland som Västerland med skräck och lade sig likt en
ring omkring kristenhetens alla land, från trakterna vid Kaspiska
hafvet i öster till Marokko i den yttersta västern. Numera var den
kristna världen vid »det inre hafvet» genom sina i religiöst
hänseende oförsonligaste vedersakare afskuren från all direkt förbindelse
med »det yttre hafvet» och de vid världens utkanter belägna
»lycksalighetens länder».
* Äfven Araberna hade från äldsta tid kastat längtansfulla
blickar emot Östern, om hvars härligheter de med förtjusning
förkunnade: »Dess haf dölja i sitt sköte pärlor och ambra, dess
berg lämna ädelstenar och guld. Djuren bära elfenben i sina gap;
jorden framþbringar ebenholz, bambu, aloë, kamfert, brazil- och
sandelträd, kryddnejlikor, muskotnötter och andra aromatiska produkter ...
Ville man uppräkna de rikedomar, som utmärka dessa land, skulle
det aldrig taga slut.»
Alla försök af Medelhafsfolken att genombryta de hämmande
skrankorna misslyckades; till och med Västerlandets mäktiga
kraftyttring, sådan den föreligger i korstågen, förmådde icke härutinnan
åstadkomma någon ändring till det bättre. Den geografiska
horisonten i öster var höljd i ogenomträngliga moln, och den kristna
världen i merkantilt hänseende, nu som förut, helt och hållet i
händerna på Islams furstar, hvilka efter behag kunde till egen fördel
behärska den indiska handeln och obehindradt af de kristne
utkräfva de oblygaste summor för alla de varor, som passerade genom
muhammedanskt område. Särskildt var detta, som bekant, fallet med
sultanerna i Egypten, dåtidens förnämsta stormakt, hvilka voro
oinskränkte herrar öfver den då mest anlitade handelsvägen genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
