Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De stora upptäckternas tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 5
Röda hafvet och som medelst sina oskäligt höga in- och
utförseltullar i oerhörd grad stegrade priset på de indiska varorna.
Något ljusnade det, när den mongoliska världsmakten började
arbeta sig upp i Central-Asien, i ryggen på de muhammedanska
staterna. Till lycka för Europa voro Mongolernas furstar fria från
hvarje störande religiös fanatism och anknöto gärna förbindelser
med Västerlandet, hvars vetenskaper, uppfinningar och hela
civilisation de önskade lära känna.
Påfliga misssionärer och sändebud från europeiska hof
framträngde snart till Asiens aflägsnaste trakter. I deras fotspår följde
italienske köpmän, af hvilka de ojämförligt berömdaste var den
oförgätlige Venetianaren MARCO POLO, som tillbragte åren 1270—95
på sina resor kors och tvärs genom den asiatiska kontinenten.
Sålunda hade handelsförbindelserna med Östern delvis återupprättats
åtminstone landvägen. Sedan China, genom en i slutet på fjortonde
århundradet inträffad dynastisk förändring blifvit hermetiskt tillslutet
för den yttre världen, började Europas intresse allt mera vända sig
emot det »egentliga Indien» och dess närmare omgifningar.
NICOLO DE CONTI’S resor 1428—53, som i det närmaste
omfattade hela den asiatiska kontinentens sydrand, hade till resultat att
i åtskilliga afseenden göra Europa närmare bekant med Indien.
Begreppet »Indien» hade vid denna tid en så vidsträckt användning,
att man därunder slutligen innefattade icke blott Syd-Asiens
kustland, utan ock Afrikas angränsande delar. En indelning af det stora
området var därför onekligen af behofvet påkallad och kom också
snart nog till användning. Man talade sålunda om icke mindre än
tre Indien. Stor-, Mellan- och Lill-Indien eller också Öfre-, Mellan-
och Nedre-Indien. Eller, om man tog det ännu mera praktiskt, så
fick man I:sta, 2:dra och 8:dje Indien.
Skada blott, att man i fråga om den närmare lokaliseringen af
dessa tre Indien var långt ifrån enig, så att åtskilliga svårigheter
uppkommo af denna invecklade namngifning. Särskildt var detta
fallet, när det gällde att under »Indien» inordna de delar af
Ost-Afrika, eller som det kallades Ethiopien, hvilka af vissa författare,
ehuru icke alla, hänfördes dit.
Trots de många underrättelser om Indien, hvilka, i sammanhang
med det stora varuutbytet, vid medeltidens slut framkommit till
Europa, och oafsedt att kartframställningarna af den sydasiatiska
kusten voro rätt goda, så härskade dock i det hela ännu mycket
fantastiska föreställningar om detta land, och detta hufvudsakligen
beroende därpå, att de från forntiden hämtade vidunderliga
berättelserna, som ännu voro i omlopp, nu som förr vunno full tilltro.
Så talas om berg af rent guld, bevakade af drakar och gripar,
och träd, hvilkas stammar voro 40 steg i omkrets. Man får göra
bekantskap med åtskilliga vidunderliga djur, sådana som
»manticoran», hvars gap är försedt med tre rader tänder, och som har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
