Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De stora upptäckternas tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 H. H. VON SCHWERIN.
Europas kristne ville tydligtvis gärna träda i närmare
förbindelse med »prästkonungen», ty hvilken värdefull bundsförvant
skulle icke denne hafva varit i striden emot de gemensamma
arffienderna, muhammedanerna! Man var emellertid fullt öfvertygad om,
att en dylik furste verkligen fanns, och när ett bref — ett
enastående exempel på ett lika sällsynt fräckt som vällyckadt bedrägeri
— från »Johannes» anlände till kejsar EMMANUEL i Konstantinopel
(12:te århundradet), hyste kristenheten full tilltro därtill. I denna
skrifvelse ordar den fantastiske härskaren, som där själf titulerar
sig »konungarnes konung», vidt och bredt om sina oerhörda
rikedomar och sin makt. Hans välde sträckte sig »öfver de tre
Indien, ända ifrån det yttersta Indien, där apostelh THOMAS hvilar,
och till Babels torn». Han lofvar, att med en stor krigshär komma
Jerusalem och Kristi graf till undsättning.
Vid midten af 15:de århundradet hade dock ett omslag skett i
den allmänna uppfattningen, och ärkeprästen Johannes förlägges då
mera bestämdt till Abessinien eller »Indien» i Afrika, om hvars
halfkristne konung man vid denna tid fått närmare underrättelser.
Alla de svårigheter, som yppade sig, när det gällde att på
lätta, och därför billiga, vägar föra Indiens alster till
Europa, gåfvo tidigt anledning till tanken att på annat sätt än
hittilla söka träda i direkt beröring med de tropiska länderna,
kryddornas efterlängtade hemland. Det naturligaste uttryck, denna
tanke kunde taga sig, var väl att genom ett framträngande längs
den som cirkelrund föreställda jordskifvans sydvästliga fjärdedel,
närmast motsvarande den afrikanska kontinenten, söka framkomma
till Indien den yttre vägen, i stället för att som hittills ständigt
följa Röda hafvets, i geografiskt hänseende visserligen väl belägna,
men genom alldeles oskäliga tullar nästan fullkomligt spärrade
inlandsremnan. Det gällde därvid närmast att veta, huruvida det,
den »Gamla världens» runda jordskifva omgifvande hafvet,
öfverallt var segelbart norr om Asien och framför allt söder om Afrika.
I dessa frågor hade man ännu i 14:de århundradet ej kommit
till något nytt resultat; kartorna från denna tid lämnade inga
upplysningar, utan man hade blott gamla läromeningar att hålla sig
till. Nu, liksom under forntiden, stodo tvänne partier oförsonligt
emot hvarandra, det ena förfäktande åsikten, att fastlandet kunde
kringseglas, det andra förnekande detta på det bestämdaste.
Sistnämnda uppfattning, som hade många anhängare i 14:de
århundradet och ännu senare, delades bl. a. af det påfliga
sändebudet, franciskanaren JOHAN AF MARIGNOLLI, hvilken själf rest i
Indien och China åren 1339—53. Han föreställde sig fastlandet
hafva formen af en cirkelrund skifva, genom ett vinkelrätt kors
delad i kvadranter (fjärdedelar), af hvilka endast de två voro
kringsegelbara, ty sade han: »Gud har icke velat, att människan skulle
segla rundt omkring jorden.» Den vördige fadern, som tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
