Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De stora upptäckternas tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 9
ansåg denna förklaringsgrund vara alldeles tillfyllestgörande, var
alltså en anhängare till den »kontinentala» teorien, eller, man skulle
kunna säga, den torra uppfattningen, hvars förnämste målsman
var CLAUDIUS PTOLEMÆUS, foörntidens mest betydande geograf, hvars
lärobok, som varit normen för medeltidens arabiska geografi, i
början af 1400-talet olyckligtvis utkom i ny latinsk öfversättning.
Med skäl kunna vi kalla detta en olycklig omständighet, ty enligt
Ptolemæus’ framställning var det omöjligt att om Afrikas sydspets
segla till Indien, alldenstund den Indiska oceanen af honom
återgafs som ett alldeles slutet bäcken.
Den »oceaniska» eller våta teoriens anhängare kunde å sin sida
stödja sig på åtskilliga berömda geografiska auktoriteter, af hvilka
POMPONIUS MELA var den förnämsta. Dessutom hade denna skola
ett verkligt stöd för sin uppfattning i den mycket spridda dunkla
tron, man skulle nästan kunna säga medvetandet, att Afrikas
kringsegling under forntiden verkligen utförts af Fenicierna m. fl.
Sådan var ställningen, men nu gällde det först och främst att
praktiskt påvisa, huru det verkligen förhöll sig med »den gamla
världens kringflutenhet», här närmast i fråga om dess södra del,
om hvilken man så länge suttit hemma och tvistat. Med den
framstående ställning, som den italienska nautiken och handeln intogo
under den senare delen af medeltiden, låter det sig lätt inse, att
det var Italienare, som först skulle omfatta planen att segla till
Indien, kryddornas land, den atlantiska yttre vägen. Det första
praktiska försöket utfördes af ett par djärfve genuesiske sjömän. Ett
dokument, skrifvet af Doria själf, meddelar härom följande:
»Året 1291 förberedde TEDESIO DORIA och UGOLINO DI VIVALDI
med sin broder och andra af Genuas borgare en resa, sådan som
ingen hittills har företagit. De försågo 2 galerer på bästa sätt
med lifsmedel, vatten och annat behöfligt och sände dem i maj
månad till sundet vid Ceuta, med afsikt att fara till Indiens
hamnar och därifrån hemföra nyttiga handelsartiklar. Sagde bröder
Vivaldi medföljde personligen, och detta gjorde likaledes 2
minoriterbröder. Detta var ett företag, som ej blott väckte förvåning hos
dem, hvilka sågo det med sina ögon, utan äfven hos dem, som
fingo höra därom. Sedan de kommit förbi en plats, som heter
Gozora, har man icke erhållit några säkra underrättelser om dem,
men måtte Gud bevara dem och åter hemföra dem sunda och
välbehållna.»
Gozora bör sökas i närheten af Kap Non, eller Kap Juby på
den marokkanska kusten. Hit kunde deras spår följas, men de
djärfve sjöfarandena återkommo aldrig, och aldrig hörde man mera
talas om dem. Dock finnes någon sannolikhet för, att det ena skeppet
framträngt till Senegal, där besättningen kvarhållits af infödingarne
och där deras afkomlingar, såsom det berättades, skulle hafva
påträffats i medlet af 15:de århundradet. Bröderna Vivaldi kunna
De stora upptäckternas tidehvarf. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
