- Project Runeberg -  De stora upptäckternas tidehvarf /
31

(1900) [MARC] Author: Hans Hugold von Schwerin - Tema: Exploration, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 31
af kände Européer från 15:de och 16:de århundradena. Ledsamt nog
kom Adanson sig ej för att publicera denna enastående namnlista,
hvilken säkerligen skulle haft mycket af intresse att bjuda på. Af
bokstäfvernas form och storlek slöt han sig vidare till, att träden
redan haft en högst betydande storlek vid Portugisernas första
landstigning här.

Som ett upplysande prof på det tillvägagångssätt, man vid denna
tid esomoftast nödgades tillgripa, för att på annan väg än det mera
långsamma vanliga inhämta erforderliga underrättelser om
främmande land, kan här anföras följande. Det gäller här om en person,
som kan göra anspråk på äran att hafva varit en lika tidig som
helgjuten förebild för alla kommande i Robinson Crusoës kända,
typiska stil uppträdande personer. Mannen, en viss JOAN FER-
NANDEZ, som påtagligen förfogat öfver en sällspord företagsamhet
och en i sanning för dessa tider ovanlig djärfhet, hade år 1445
afsiktligen låtit landsätta sig bland infödingarne vid Arguimbukten.
Hans högst lofvärda afsikt var att efter bästa förmåga söka lära
känna infödingarnes seder och bruk samt inhämta deras språk.
Arabiska kunde mannen redan någorlunda. Bland härvarande
»djuriska och barbariska folk» kvarstannade Fernandez i hela 7
månader, efter hvilken tid han utlöstes mot en gammal förnäm Mor,
hvilken råkat i Portugisernas våld. Slutet godt, allting godt!

Äfventyrarens befrielse från sin frivilligt iråkade fångenskap
skildras på följande sätt i samtida berättelser: En af 8 karaveler
bestående upptäcktsexpedition hade af Henrik erhållit stränga order
att hemföra Joan Fernandez ur hans landsflykt. Något söder om
Arguimbukten hade de utsände den onekligen sällsynta turen att
få se en på stranden stående man, som ifrigt gjorde skeppen tecken
att komma närmare. Uppmaningen åtlyddes, och man igenkände då
Fernandez, »som hade mycket att berätta». Man erfor då till en
början af honom, att han allt igenom förmått ingifva härvarande
infödingar den vederbörliga aktningen för sin person, och att han
kunde anvisa sina landsmän en plats, där slafvar höllos billigt till
salu. Nog hade Fernandez vetat att väl använda sin tid!

Vid hemkomsten till Lissabon ålades han att förtälja sina öden
för prinsen, hvilken, som man kan förstå, däraf hoppades inhämta
åtskilliga viktiga upplysningar om Afrikas inre okända trakter och
de där rådande förhållandena. Fernandez lättade nu sin tungas
band och talade vidlyftigt om sitt vildmanslif i det nästan ödsliga
landet, där vegetationen var synnerligen sparsam och rinnande
vatten nästan helt och hållet fattades. Infödingarne, som till stor del
lefde af sina kringdrifvande fårhjordars mjölk samt vid kusten af
fisk, tillhörde den bekanta Azanaghstammen och bekände sig till Islam.
Handeln var i det hela obetydlig — den omfattade endast något
guld och slafvar, hvilka medels kamelkaravaner fördes genom öknen
till Tunis. Saltet, hvaraf infödingarne hade stora förråd, hämtades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 14:05:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storaupp/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free