Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 45
tron af JOHAN II, en furste, hvilken med kraft återupptog
Afrikaforskningen i Henrik Sjöfararens anda. Dom Joäo Segundo är ett
namn, som har en härlig klang i den portugisiska upptäcktshistorien,
hvilken med denne konung inträdde i ett nytt skede.
Så anlades år 1482 till skydd för det portugisiska handelsväldet
på Guldkusten det viktiga fästet S. Jorge da Mina, likvisst icke
utan protester från härvarande negerpotentats sida. Tiden var
således dyrbar, och man skyndade sig för att vara beredd att möta
alla möjligen inträffande händelser. Sedan fortet och kyrkan
uppförts på den korta tiden af 20 dagar, lät Portugisernas anförare
DIOGO D’AZAMBUJA borra sina fraktskepp i sank under förevändning,
att fartyg af denna konstruktion
icke kunde öfvervinna
hafsströmningarna på hemvägen till
Europa. Denna illfundigt
uttänkta plan var ämnad att
betaga främlingar lusten att segla
till Guldkusten och samtidigt
ingifva andra den
föreställningen, att de portugisiska
karavelerna voro de enda för en
dylik färd lämpade fartygen.
Men konung Johan var
icke den, som blott nöjde sig
med att fasthålla det redan.
en gång förvärfvade. Han ut-.
sände därför redan samma år
sin sköldbärare DIOGO CXo till
Afrika för att där fortsätta
upptäcktsresorna. Cåo var den
rätte mannen. Först öfverskred Portugisisk karavel.
han den hittills uppnådda
sydligaste punkten och trängde fram till den väldiga Kongoflodens
mynning, hvarest han uppställde en första »vapenpelare» eller »padron»,
efter hvilken denna flod länge betecknades som Rio do Padron,
d. v. s. »padronfloden». Härefter utgående upptäcktsexpeditioner
medtogo i regel dylika marmorpelare, försedda med Portugals vapen
jämte inskrift på latin och portugisiska (och sedan äfven på
arabiska). Genom att resa dessa padroner på vissa mera betydande
punkter af förut okända kuster ansågo sig Portugiserna taga landèet
i besittning för kronan Portugals räkning. En regelbunden rad af
dylika minnesmärken uppställdes under de följande åren utefter
Afrikas och Asiens kuster ända bort till Indien.
Det ligger i sakens natur, att dessa Portugisernas synliga
makttecken icke kunde vara till behag för Portugals fiender, hvilka
dessutom icke utan skäl sökte göra den åsikten gällande, att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
