- Project Runeberg -  De stora upptäckternas tidehvarf /
51

(1900) [MARC] Author: Hans Hugold von Schwerin - Tema: Exploration, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 51
att Covilhåo på ett arabiskt skepp styrde kosan till Indien, där han,
fortfarande under skyddet af en väl anlagd förklädnad, besökte
Cananor, Calicut och Goa, hvarest han inhämtade noggranna
underrättelser om kryddhandeln. Därifrån gjorde han en afstickare till
den afrikanska ostkusten och besökte därvarande arabiska
hamnstäder, bland annat den sydligaste bland dem, det guldrika Sofala
(209 sydl. bredd). Under denna del af den långt ifrån ofarliga resan
lärde Covilhåo känna, att den afrikanska kusten sträckte sig ännu
längre i söder, hvarvid han, sannolikt af egen ingifvelse, kom att
tänka på, att man, genom att ständigt fortsätta färden utmed denna
kust, omsider skulle komma fram till Guinea. Araberna själfve
ansågo det nuvarande Kap Corrientes (24° sydl. br.) vara den
sydligaste punkt af kusten, som erfarenheten visat det vara möjligt att
uppnå. Våldsamma strömmar, hette det, hindrade härefter hvarje
framträngande; däraf hade denna kustpunkt fått namnet
»strömmarnas udde» eller rättare Dschebel en-Nedama, d. v. s. »ångerns
udde», emedan hvarje sjöman, som försökte kringsegla den, bittert
fick »ångra» detta. Denna udde var alltså ett fullkomligt motstycke
till Kap Non och Bojador på västra kusten.

Skada blott, att enskildheterna af denna betydelsefulla resa icke
kommit till eftervärldens kännedom! Antagandet, att Covilhäo
efterlämnat en större resebeskrifning, har nämligen tyvärr visat sig vara
oriktigt. Denne i så många hänseenden ytterst begåfvade man var
eméllertid bevisligen den förste Europé, som besökt det arabiska
Sydost-Afrika vid den Indiska oceanen.

Vid återkomsten till Kairo erfor han emellertid, att hans
reskamrat Paiva under tiden aflidit. Här sammanträffade han med två
andre af Johan II utsände män, de portugisiske israeliterna Rabbi
Abraham och skomakaren Joseph, hvilka till honom öfyerlämnade
bref från konungen, i hvilka Covilhäăo uppmanades att resa till Ormuz,
den stora handelsstaden vid Persiska viken, och att aflägga ett
besök hos ärkeprästen Johannes i Abessinien. Joseph återvände till
Portugal med en skrifvelse från Covilhåo. Den store resanden
rådde däri de portugisiska skeppen att från Guineakusten hålla mot
söder så] länge, att Afrikas sydspets var uppnådd, hvarefter man i
Indiska oceanen hade att styra efter Sofala och Månön, det
nuvarande Madagaskar.

Därefter begaf sig den oförtrutne resanden enligt order till
Ormuz, härvid åtfölja af Abraham, hvilken han efter ditkomsten
sände den vanliga karavanvägen om Bagdad till Portugal med bref
till konungen. Själf beredde han sig att anträda färden till
Abessinien. Detta rikes härskare, »Kejsare» ESKANDER eller ALEXANDER,
mottog den resande med stor vänlighet i sin hufvudstad och
behandlade honom i allo väl. Men när främlingen, efter väl
uträttadt ärende, önskade lämna landet, så befanns det, att den halfkristne
monarken fattat ett så stort behag för sin gäst, att någon afresa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 14:05:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storaupp/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free