Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 H. H. VON SCHWERIN.
öfver hufvud icke kunde komma i fråga. Covilhåo hade alltså intet
annat att göra än att finna sig i det oundvikliga och stanna kvar i
landet. Han gifte sig med en af landets döttrar, och en från
Portugal 1520 utsänd beskickning återfann den gamle kunskaparen där
i all önsklig välmåga. Han grät af glädje vid åsynen af sina
landsmän, säges det, men han stannade dock kvar i sitt nya hemland och
slutade där sina dagar.
Covilhäos vidlyftiga och ovanligt intelligent utförda resor hafva
onekligen ställts för mycket i skuggan, därigenom att de stora
sjöfärderna, delvis oförtjänt, tagit det allmänna intresset allt för mycket
i anspråk. Begripligtvis ådrog sig hans till Portugal sända
meddelanden på sin tid en berättigad uppmärksamhet — men därvid
stannade det också.
Så stodo sakerna i Portugal vid Bartholomeu Dias’ återkomst
från sin minnesvärda resa. Konungen säges ursprungligen haft för
afsikt att strax därpå utsända en ny expedition, men åtskilliga
hinder mellankommo i form af sorgliga händelser i konungafamiljen
(bl. a. föll tronföljaren af hästen och slog sig ihjäl). Saken kan
dock icke anses som fullt utredd. Nog af, man torde icke i
Lissabon haft någon synnerlig brådska med att fortskrida på den af
Dias utstakade vägen, för hvilken man nästan tyckes icke hafva
hyst fullt förtroende. Rättvisan fordrar dock att medgifva, att en
viss likgiltighet för alla frågor rörande upptäcktsresor vid denna
tid tydligt gör sig gällande i Portugal. Så afvisas Christbofer
Columbus, då han 1488 efter återkomsten af Dias’ expedition för
andra gången infinner sig i Portugal och förelägger konungen sin
plan att segla västra vägen till Indien.
Än en gång skulle dock Johan II se Columbus, och det var
1493, då denne, återkommande från sin första stora resa, af storm
tvingades söka sin tillflykt i Lissabons hamn. Den berättelse, som
Columbus vid detta tillfälle aflade inför konungen, var i allo så
beskaffad, att den väl till en början kunde vara egnad att väcka
dennes afund och ånger att ej hafva, som han så lätt kunnat, dragit
nytta af den energiske främlingens till honom gjorda erbjudanden. Men
snart nog blef det klart för honom, att, trots »upptäckarens» glödande
beskrifning öfver de nya ländernas skönhet och rikedom, Columbus
i verkligheten icke uppnått det gamla kulturlandet Indien med dess
kryddor och ädelstenar, hvilket låg konungen närmast om hjärtat.
Dessutom kunde konungen trösta sig med den tanken, att Portugal
genom påfvens upprepade förläningar fått sig rätten öfver Indien
och den östra jordhalfvan tillerkänd. För all säkerhets skull trädde
dock Portugal nu i direkt underhandling med Spanien för att
afgöra frågan om jordens delning mellan dessa två makter medels
den ryktbara s. k. »demarkationslinien». De långvariga
förhandlingarna, hvilka nära nog fört till krig mellan de stridande parterna,
afslutades omsider genom traktaten i Tordesillas den 7 juni 1494,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
