Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 58
där delningslinien definitivt fastställdes. Genom denna klyfning af
jordklotet i tvänne lika stora delar (precis som när man med en
knif »rättvist» sönderskär ett äpple) hade, som det snart skulle visa
sig, Portugal på sin lott erhållit icke blott Afrika utan äfven Indien,
föremålet för allas längtan och den egentliga orsaken till striden.
Året därpå afled emellertid Johan II efter en dådkraftig, ehuru
långt ifrån alltid lyckosam regering. Ännu under sitt sista lefnadsår
säges han hafva varit sysselsatt med förberedelserna för
utrustningen af den flotta, som efter allt att döma verkligen skulle hafva
bragt upptäckterna till ett lyckligt slut. Men döden öfverraskade
honom, och det blef hans efterträdare Konung EMANUEL, som af ödet
blifvit bestämd att skörda vinsten och äran af att uppnå Indien.
Denne konung får ju också i historien titeln »den lycklige». En
portugisisk kronist yttrar härom: »Det tyckes, som den gudomliga
visheten så anordnat, att de ene plantera och de andre skörda
planternas frukter».
Men det dröjde ända till midten af 1497, innan den länge
påtänkta expeditionen verkligen kom till stånd. Förnämsta orsaken
därtill torde väl sökas i den omständigheten, att Emanuel icke rådde
sig själf i denna fråga. Åtskilliga skarpa anmärkningar emot
planen att utsända en ny flotta gjordes i det af konungen med
anledning af hans regeringstillträde sammankallade kronrådet. Betydande
stämmor höjde sig emot öfver hufvud hvarje fortsättande af
upptäcktsfärderna. »Portugal vore ett för svagt befolkadt land, och dess
naturliga hjälpmedel för ringa för att inlåta sig på storpolitik med
ty åtföljande kolonialvälde.» Icke utan skäl påpekades de ändlösa
konflikter med både muhammedaner och kristne, i hvilka Portugal
ovillkorligen skulle råka, såvida det lyckades att monopolisera
handeln på Indien! »Och hvilken afund skulle icke detta väcka hos
Europas andra sjömakter, särskildt Venedig, hvilka strax komme att
intaga en fientlig hållning gent emot Portugal. Bättre vore att egna
sin uppmärksamhet åt Marokkos fortsatta eröfring och vinnlägga sig
om att ytterligare förkofra Guineahandeln, hvars resultat visade sig
vara mer och mer lysande.» Af dylika utlåtanden att döma, skulle
man nästan kunna tänka sig förflyttad till någon af de europeiska
stormakternas riksdagsförsamling under en där pågående kolonialdebatt.
Inga invändningar hjälpte dock. Och väl det! Ty rätt sedt hade
det blifvit en historisk nödvändighet för Portugal att fullfölja sina
planer på Indien. Att nu stanna på halfva vägen hade varit ett
stort fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
