Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 61
Intet bestämdt vetes emellertid härom. Allt nog, den 22 oktober
befann eskadern sig (som vi med visst skäl kunna antaga) vid 30°
sydl. bredd och 15° V. från Greenwich, d. v. s. halfvägs emellan
Brasilien och Kaplandet. (Gamas egen instruktion till Cabral 1500
tyckes i hög grad tala för, att Gamas kurs under första resan var
sådan, vi här beskrifvit den.) Denna dag sågo de sjöfarande stora
flockar hägerliknande fåglar flyga i S.S.O. riktning, troligen till sitt
hemvist, den lilla först senäre upptäckta Triståo d’Acunhaön.
Likaledes observerades en hval, hvilket för öfrigt icke är någonting
ovanligt i dessa delar af Atlanten.
Flottan hade nu råkat i de förhärskande västvindarnas område,
så att kursen med betydligt ökad segelhastighet kunde sättas mot
öster. Den härvarande s. k. »sydatlantiska förbindelseströmmen»,
hvars riktning är utprägladt väst-östlig, gjorde äfven sitt till att
påskynda färden. Lördagen den 1 november gladdes de sjöfarande
vid åsynen af flytande tångmassor, som antydde, att land befann sig
i närheten, och den 4 november kl. 9 på morgonen kom detta
(troligen en del af Namaland) verkligen i sikte, hälsadt af det
festklädda manskapets jubelrop och artillerisalvorna, som lossades från
de flaggsmyckade skeppen.
’Kusten, som icke igenkändes af de bland sjömännen, hvilka redan
varit i dessa trakter med Dias, har säkerligen erbjudit en så ödslig
och särskildt vattenfattig anblick, att Gama icke ens ansett det mödan
värdt att landa här. Skeppen styrde därför ut igen på öppna
hafvet, och först påföljande onsdag den 8 november trädde man åter i
beröring med kusten. Flottan ankrade i en vidsträckt med hedar
och småskog omgifven låglandsbukt. Denna, som allt sedan bibehållit
det namn, den då erhöll, eller S. Helenabukten, är belägen norr om
Goda Hopps Udden emellan 320 och 33°0 sydl. bredd.
Ankargrunden visade sig vara god, men då intet vatten fanns
vid själfva landningsstället, så utsändes en båt, som vid
undersökning af kusten fann en betydlig här utmynnande flod, den nu s. k.
Stora Bergfloden. De infödingar, som påträffades här, skildras som
»mörkhyade». Deras föda bestod af köttet af sälhundar, hvalar och
gazeller samt af växtrötter. Deras dräkt utgjordes af hudar, och de
voro beväpnade med träspjut, försedda med i elden härdade spetsar
af gemsbockens horn. Vidare höllo de talrika hundar.
Portugiserna hade påtagligen här stött på en stam, tillhörande
Hottentotternas eller Buschmännens ras, hvilken vid denna tid
räknade ett vida större antal representanter än nu och säkerligen
innehade Afrikas hela sydspets. En af dem infångades och fördes
ombord på öfverbefälhafvarens skepp, där han med god appetit deltog
i Gamas måltid, hvarpå han, rikligen försedd med kläder, åter sattes
i land.
Dagen därpå kommo 14—15 infödingar ned till stranden, där
fartygen lågo. Gama gick då strax i land och visade dem åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
