Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 H. H. VON SOHWERIN.
Berättelserna om den väldiga kamp, eskadern här hade att utstå
emot de rasande elementen, och det myteri, som därvid utbrutit bland
manskapet, böra betraktas som poetiska utsmyckningar och senare
gjorda tillägg i framställningen.
Resans första mål kunde nu anses uppnådt. Tre dagar senare
fälldes ankaret i S. Brazbukten motsvarande nuv. Mossel Bay,
hvilket redan besökts af Dias.
Vi lämna här ordet åt den förut omtalade deltagaren i
expeditionen, som på sitt okonstlade språk gifver en karakteristisk
skildring af de tilldragelser, hvilka Portugiserna fingo bevittna under
vistelsen på denna plats. Det heter då:
»I denna bukt stannade vi 13 dagar, under det att vi här
söndertogo vårt transportskepp och öfverförde dess varor på de andra
skeppen. Följande Fredag, då vi ännu lågo i den omtalade S.
Brazbukten, kommo ungefär nittio mörkhyade män af det slag vi sett i
S. Helenabukten, och en del af dem kom ned till stranden, under
det att andra stannade på höjderna. Alla, eller åtminstone de fleste
af oss, voro vid detta tillfälle på kommendantens skepp. Så snart
vi sågo dem, satte vi våra välbeväpnade båtar i sjön och styrde
mot land. När vi kommit helt nära stranden, kastade kommendanten
till dem små bjällror, hvilka de plockade upp. De vågade äfven
närma sig oss och några af dem togo bjällror ur
kommendantens hand.
Detta förvånade oss storligen, ty när Bartholomeu Dias var här,
flydde infödingarne, utan att taga emot något af de föremål han
ville skänka dem. Än mer! Vid ett tillfälle då Dias hämtade vatten
vid ett nära stranden beläget förträffligt vattenställe, försökte
infödingarne att med stenkast från toppen af en närbelägen kulle hindra
honom därifrån. Dias hade låtit lossa ett armborstskott och dödat
en af dem.
Det föreföll oss, att de icke undflydde oss vid detta tillfälle,
emedan de hört af folket vid S. Helenabukten, där vi strax förut hade
uppehållit oss och som är belägen blott sextio leguas därifrån
sjövägen (misskrifning för landvägen!), att det icke var något ondt
med oss, utan att vi tvärtom skänkte bort af det vi ägde.
Kommendanten ville icke gå i land här, emedan ett stort
skogssnår var beläget, där negrerna stodo; han bytte därför om plats, och
vi landade på en mera öppet belägen del af kusten. Vi gjorde
tecken åt negrerna att gå, dit vi begåfvo oss, och de gjorde så.
Och kommendanten och de andre kaptenerna gingo i land, åtföljde
af beväpnade män, af hvilka somlige buro armborst. Därpå gaf
kommendanten genom tecken till känna för infödingarne, att de skulle
skingra sig och komma fram till honom en eller två i sänder. Och åt
dem, som kommo, skänkte han bjällror och röda mössor, och de
gåfvo oss elfenbensringar, som de buro om armarna, ty som vi
tyckte oss märka, förekommo många elefanter i denna trakt. Vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
