Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 71
med undantag af guldet, fördes af de muhammedanske köpmännen
från Indien till Mozambique, såsom Portugiserna af dem
sanningsenligt fingo erfara.
Däremot icke blott förtego Araberna visligen guldets verkliga
ursprungsort, hvilken med stor säkerhet kan förläggas till
Sofalakustens bakland, utan försökte dessutom missleda Portugiserna
genom att meddela dem, att de, under sin fortsatta väg till Indien,
längre i norr skulle finna ett stort guldland samt ädelstenar,
kostbarheter och kryddor i så stor mängd, att man ej behöfde köpa
dem, utan kunde uppsamla dem i korgar. På dylika afsiktligen
hopsatta berättelser skola vi träffa åtskilliga karakteristiska exempel i
de stora upptäckternas historia.
Men än mer, Portugiserna fingo här i Mozambique fullt
bestämda underrättelser om den mystiske Ärkeprästen Johannes,
hvars kristna rike man, som vi ofvan sågo, under århundraden sökt
i världens alla delar, och som man slutligen funnit sig nödgad att
förlägga till Abessinien. Denne potentat, meddelade man nu
främlingarne, egde flera sjöstäder, hvilkas invånare drefvo en vidsträckt
handel och voro i besittning af stora fartyg, men själf bodde
härskaren långt inne i landet, så att man endast med tillhjälp af
kamelkaravaner kunde nå fram till honom. I sanning en oväntadt korrekt
framställning af Abessinien och dess egendomliga förhållanden,
särskildt vid denna tid.
Onekligen voro dessa nyheter af allra största betydelse, och
alldenstund de nu alla på en gång kommo Portugiserna till del, kan
man icke förvånas öfver den stora glädje, underrättelserna
förorsakade desse, en sinnesstämning, som troget återspeglas i den samtida
berättarens ord: »Detta och ännu mycket annat berättade desse
Morer för oss, hvaraf vi blefvo så glade, att vi gräto af fröjd och
bådo Gud, att han måtte förläna oss hälsan, så att vi skulle kunna
få se det, vi alla så högt önskade.»
Med Gamas ankomst till Mozambique inträder hans resa
verkligen i ett nytt skede, då man ju här befann sig i trakter, redan
förut kända och besökta af Européer. Det gällde numera närmast
att skaffa lotsar, som med säkerhet kände den lämpligaste vägen
till Indien, och kommendantens hela traktan koncentrerade sig också
på denna viktiga uppgift, af hvilken hela resans lyckliga utgång i
så hög grad var beroende. Den första beröringen med Araberna
var alltigenom vänskaplig. Scheiken, som antog främlingarne i följd
af deras ljusa hy vara Turkar, kom under de första dagarna ofta
ombord på de portugisiska skeppen, där han rönte ett festligt
emottagande. De gåfvor, kommendanten lät öfverlämna åt honom, tycktes
han däremot icke värdera, men gick dock in på att lämna Gama de
två af honom begärde lotsarne till Indien.
Efter hand blef det emellertid klart för scheiken, att
främlingarne, långt ifrån att vara Muhammedaner, tvärtom voro desses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
