Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 79
bassadör nu var anländ, medförande bref från denne till fursten och
för att framställa en lika vördsam som bestämd anhållan om att
strax erhålla audiens hos den orientaliske härskaren. Rajan emottog
dem vänligt och sände med dem tillbaka en lots, som skulle
anvisa Portugiserna en lämpligare ankarplats än den, hvilken de
hittills innehaft och som i hög grad varit utsatt för det
besvärande vågsvallet, förorsakadt af den vid denna årstid rådande S.vV.-
monsunen.
Den nya orten hette Pandarane och var belägen 5 leguas
norr om Calicut. Gama lät flottan ankra här, dock med iakttagandet
af det försiktighetsmått att icke våga sig för långt in i den okända
hamnen, som han ännu icke hunnit närmare undersöka. Den 27 maj
inträffade en af Samorims högre ämbetsmän (källorna benämna
honom »gozil», troligen detsamma som »vezir», d. v. s. förste
minister) med en eskort af 200 Nairer för att hämta eskaderchefen till
audiens i Calicut.
Morgonen därpå gick Gama i sällskap med tretton af sina
prydligaste män i land under trumpetfanfarer och artillerisalvor och
emottogs med stora hedersbetygelser af rajans utsände
förtroendemän. Gama besteg en praktfull, af 6 infödingar omväxlande buren
palankin eller bärstol, hvari förnäma personer brukade färdas, och
den långa processionen satte sig i gång. En del af färden företogs
i båt, oeh när tåget ankom till Calicuts portar, var människomassan
så tät, att man endast med största möda lyckades bana väg för
Portugiserna och deras ändlösa följe af infödingar.
Efter många vidlyftiga ceremonier infördes Gama af
»husbrahmanerna», de viktigaste hoftjänstemännen, i palatsets inre gemak,
där han emottogs af den af ädelstenar och pärlor strålande och på
en hvilobädd af grön sammet utsträckte rajan.
En närmare beskrifning på den österländske potentatens person
saknar icke sitt intresse.
»Samorim», heter det i en samtida berättelse, »var mycket
mörkhyad, öfre delen af kroppen naken, men den nedre delen från
midjan till knäna klädd i hvitt. Ett af hans plagg slutade med en lång
snibb, på hvilken flera gyllene ringar med stora glänsande rubiner
voro uppträdda. Ofvanom vänstra armbågen bar han ett spänne,
sammansatt af tre ringar och öfversålladt med juveler; i synnerhet
den mellersta ringen var besatt med högst värdefulla stenar och från
densamma hängde dessutom en fingertjock diamant. Kring den
mörka halsen bar han ett ljust halsband af hasselnötstora pärlor.
Detta band, som var två gånger viradt om halsen, räckte ned på
halfva bröstet, och här ofvanpå bar han ytterligare en fin guldkedja
med ett smycke, liknande ett hjärta, med en stor smaragd i midten,
omgifven af pärlor och rubiner. Det långa, svarta, med pärlband
flätade håret bar Samorim uppbundet i en knut ofvanpå hufvudet,
och i hans öron glänste talrika guldringar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
