Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 H. H. VON SCHWERIN.
Så långt vår sagesman om Hans Majestäts prakt! Han kunde
säkerligen tillagt, att furstens tår voro prydda med dyrbara ringar,
och att han rätt sannolikt hade ring, naturligtvis af guld, i näsan,
liksom alldeles säkert kolsvarta tänder, däraf att han tuggade » betel».
Ty bredvid fursten stod en funktionär (som vi af berättelsen veta)
hållande en gyllene spottback, i hvilken Hans Majestät då och då
spottade, efter att hafva tuggat på de betelblad, en annan hofman
räckte honom. ,
På Vascos uttryckligen därom framförda begäran beviljade rajan
honom en privataudiens, hvilken emellertid varade åtskilliga timmar,
under hvilka han för den indiske fursten framförde den broderligt
sinnade Konung Emanuels innerliga önskan att knyta fasta
handelsförbindelser och ingå ett varaktigt vänskapsförbund med Samorim
till bekämpande af den gemensamme arffienden Muhammedanerna.
Allt detta skulle, tillade Gama, ytterligare framgå af det bref från
konungen, som han hoppades erhålla tillåtelse att öfverräcka dagen
därpå. Samorim slutade med att betyga konungens af Portugal
utsände sina vänskapligaste känslor.
Den omständighet, att från äldsta tid en del församlingar af
Thomaskristne funnits på Malabarkusten, hade ingifvit de förste
portugisiske upptäcktsresandena den sällsamma föreställningen, att
Hinduerna till största delen voro kristne. Ett uttryck af denna
missuppfattning visade sig, då Portugiserna till en början förrättade sin
andakt i de indiska templen i den tro, att därvarande bildstoder och
väggmålningar föreställde kristna helgon. Återgifvandet af dessa
heliga personer var dock onekligen något egendomligt, att döma af
hvad ett ögonvittne anför, att t. ex. tänderna voro så stora, att de
stodo tumslångt ut ur munnen på de afbildade helige, af hvilka hvar
och en därtill var försedd med fyra eller fem armar. En af Gamas
följeslagare säges emellertid hafva uppfattat saken så, att
afbildningarna föreställde — djäfvulen själf.
De af kommendanten för rajan afsedda skänkerna väckte blott
hans hofmäns åtlöje; man begärde guld, och sådant medförde
Portugiserna icke, såsom redan anförts. Till sin djupa förtret måste
Gama helt och hållet afstå från tanken att tilldela den indiske
fursten några skänker, hvilket i hög grad misshagade denne.
Vid den andra audiensen, som Gama efter långt dröjsmål
omsider erhöll, visade sig fursten högst onådig, till dess han emottagit
Konung Emanuels bref, då hans sinne säges någorlunda hafva
förmildrats, så att han gaf Portugiserna tillstånd att föra sina varor i
land vid Pandarane, för att där försälja dem. Säkerligen längtade
Samorim med en viss spänning att närmare lära känna varorna från
Portugal, det egendomliga land, om hvars guldrikedom Gama varit
oförsiktig nog att tala, ehuru han, dess härskares representant, icke
medförde minsta prof på den i Indien framför allt eftertraktade
metallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
