Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 139
att denne ville förse honom med skepp för att »upptäcka» det
land, som han år från år såg afteckna sig med alldeles samma
utlinier på precis samma plats af den västra synkretsen, hvarför, som
han tillade, allt tal om en synvilla i detta fall vore uteslutet.
Äfven dåtidens sjökort bidrogo i hög grad till att styrka den
uppfattningen, att Atlantiska oceanen var upptagen af en betydande
mängd öar, hvaraf flera belägna rätt nära Europa. Sålunda visar den
världsberömda Catalanska världskartan af år 1375 åtskilliga
samlingar af öar här, hvilkas antal till yttermera visso uppgifves vara
7,548. På dåtidens flesta kartor öfver den nu s. k. Atlantiska oceanen
spöka flera mystiska öar, så t. ex. S. Brandani ö och Brazilön.
Vidare ses där Isola de siete cidades, d. v. s. de 7 städernas ö, till
hvilken Västgoterna, vid Morernas eröfring af Spanien, under
anförande af 7 biskopar menades hafva tagit sin tillflykt.
Den mest bekanta af dessa märkvärdiga »vandrande» öar, som
på kartan ständigt ändrade läge, och, i samma mån som
upptäckterna gjorde framsteg, allt mera förskötos mot väster, är dock onek-.
ligen den gåtlika Antiglia, hvilken redan dyker upp på kartorna i
början af 15:de århundradet. Som vi veta, har detta namn varit
omöjligt att utrota, så att vi ännu i dag och för evärdelig tid hafva
våra Antiller, både stora och små. Till denna ö hade, så förmäles
det, redan på Henrik Sjöfararens tid ett portugisiskt fartyg
kommit. Öns invånare hade vänligt emottagit främlingarne och bedt
dem kvarstanna, till dess deras härskare hann komma tillstädes.
Fruktande »satans arga list», hade emellertid Portugiserna ansett
det vara försiktigast att oförtöfvadt anträda återfärden. De hade
emellertid hoppats att erhålla en belöning af Henrik för denna sin
upptäckt, men när prinsen såsom villkor härför utsatt, att de omigen
skulle resa till Antiglia, så hade kaptenen bestämdt vägrat att gå in
på detta — Den lärdom, vi däraf draga, är, att »Sjöfararen» rätt
förstod att uppskatta värdet af slika skepparhistorier.
En annan *‘ mycket omtyckt berättelse hade att meddela,
huruledes en sjöfarande, som var på väg till Irland, råkat drifva så långt
västerut, att han fått — Tartariets kust i sikte. Berättelserna om
västerut i Atlanten sedt land äro mycket talrika, och enligt all
sannolikhet torde Columbus hafva ägt en diger samling af dylika
apokryfiska sägner. De flesta af dessa meddelanden böra anses vara rent
uppdiktade. I några fall torde man väl få antaga, att egendomliga
molnbildningar på horisonten ingifvit sjömännen den oriktiga
uppfattningen om förekomsten af land i en gifven viss riktning. Äfvenledes
låter det rätt väl tänka sig — en omständighet, som hittills alldeles
för litet påaktats — att i de atlantiska farvattnen mindre
hemmastadde skeppsförare uppfattat de ytterst i väster belägna Azorerna,
Kanarierna eller Kapverderna såsom obekanta öar, belägna vida
läångre ut i oceanen, än de verkligen voro.
Men alla de nu här anförda skälen spela en jämförelsevis obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
