Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 H. H. VON SCHWERIN.
rättelserna bidragit till att styrka den företagsamme mannen i hans
föresats att uppsöka land på andra sidan hafvet i väster. Af dessa
sjömanshistorier, som vanligen utmärka sig genom sin
anekdotmässiga prägel, vilja vi här anföra ett par af de mest betecknande.
HEn af konungens af Portugal öfverlotsar vid namn MARTIN
VICENTE berättade, att han en gång 450 mil väster om Kap S.
Vicente ur hafvet uppfiskat ett stycke trä, som var med konst snidadt
utan tillhjälp af järnverktyg. Uppenbarligen hade det, menade man,
under långa tider forslats vidare af de västliga vindarna och
härrörde från öar långt borta i väster. Likaledes försäkrade
Columbus’ på Porto Santo boende svåger, att åtskilliga dylika fynd vid
ihållande västvind gjorts i öns farvatten, bl. a. rörstammar af så
stora dimensioner, att mellanrummet mellan två af leden rymde ej
mindre än 7 liter vin. Perestrello hade talat om denna sak äfven
med konungen af Portugal, för hvilken han visat röret i fråga.
Columbus var fast öfvertygad om, att detta rör vuxit på någon af
Indiens icke särdeles långt aflägsna öar.
Likaledes kunde invånarne på Azorerna när som helst på
begäran intyga, att stammar af utländska barrträd vid ihållande vindar
från västkanten ofta kommo drifvande till dessa öar. Men ej nog
härmed: ett tillfälle anfördes då tvenne lik af människor, tillhörande
en alldeles obekant ras, af vågorna kastats upp på ön Flores’ strand.
Ja, man hade till och med från en viss utsiktspunkt i ögruppen
iakttagit en del egendomligt formade båtar, som voro försedda med
lätta tak, och hvilkas besättning utgjordes af ett hittills okändt
människoslag. Man antog, att dessa främmande farkoster af stormarna
drifvits tvärt öfver hafvet från ett långt borta i väster
beläget land.
Alla dessa meddelanden, som Columbus omsorgsfullt insamlade,
talade onekligen för tillvaron af okändt land i väster, vare sig en
större kontinent eller öar. Men med stöd af dessa iakttagelser kunde
man däremot icke med någon bestämdhet sluta sig hvarken till
detta lands läge eller dess afstånd från de västligast kända
ögrupperna i närheten af Europa och Afrika.
Helt annorlunda ställde sig saken, när det gällde att utreda,
huruvida sjömännen under sina färder i Atlanten verkligen fått
sikte på land. Äfven på dylika underrättelser rådde ingen brist, och
Columbus försummade icke heller att taga del af desamma. Så
berättade t. ex. en kapten från Madeira, huruledes han, då han med
sin karavel råkat komma ovanligt långt västerut i hafvet, där fått
syn på 3 öar, om hvilka han säkert visste, att de ej tillhörde
Azorerna. Och historieskrifvaren Las Casas tillägger, att invånarnəo
såväl på Kanariöarna som på Azorerna tagit på sin ed, att de
nästan hvarje år kunde se ett antal öar i väster. (Hvarför reste de
icke dit då? kan man med skäl fråga!) En Madeirabo lär till och
med en gång inställt sig hos konungen af Portugal med anhållan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
