Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 151
sätt stå. Dessa »väntepengar» torde säkerligen hafva varit i hög
grad otillräckliga, och de närmast följande åren hafva tvifvelsutan
varit mycket bekymmersamma för den äregirige och själfmedvetne
mannen. -
Det var under denna väntetid som han i Cordova ingick
förbindelse med en ogift dam, BEATRIZ ENRIQUEZ DE ARANA, hvilken den
15 augusti 1488 födde honom sonen FERNANDO, hans senare biograf.
För öfrigt är det mycket sannolikt, att han under dessa år besökt
åtskilliga af Spaniens förnämsta städer, där han delvis lifnärt sig
såsom bokkolportör och försäljare af geografiska kartor, som han
själf ritat.
Under tiden hade Columbus’ broder BARTOLOMEO återkommit
från Dias’ expedition till Afrikas sydspets. Högst antagligt är, att
Columbus, med stöd af det faktum, som häraf framgått, nämligen
att den östra vägen till Indien i verkligheten var mycket längre,
än man först antagit, börjat ofvan antydda underhandlingar med
konungen af Portugal, hvilka dock af obekant anledning icke ländt
till något resultat.
Däremot vet man med full säkerhet, att Christofer skickat
Bartolomeo till konung HENRIK VII af England för att söka vinna
denne för sin påtänkta västliga Indiefärd. Troligen fick han afslag
där, hvarefter den oförtrutne mannen vände sig till Frankrikes
duktiga regentinna, den minderårige CARL VIII:8s syster ANNE DE BEAU-
JEU. Äfven här tyckes den kosmografiske profryttaren, som man
skulle kunna kalla honom, icke hafva uppnått något resultat.
Tiden förflöt emellertid, och slutet på det moriska kriget kunde
tyvärr ännu ej förutses. Efter 7 års outsägligt lång väntan beslöt
därför Columbus sig 1491 omsider för att lämna Spanien, där han
rönt så ringa framgång. Hans afsikt var att begifva sig till
hamnstaden Palos för att där inskeppa sig, sannolikt till Frankrike. På
denna sin färd medtog han sin lille son DIEGO, hvilken han troligen
tänkt anförtro åt några släktingar till sin hustru Felipa Moniz,
hvilka bodde i närheten af denna stad.
Sent en afton nalkades tvenne fattigt klädde vandrare det strax
söder om Palos ensligt belägna franciskanerklostret Santa Maria de la
Råbida; det var den djupt nedböjde Columbus och hans son.
Fadern gick bort till klostrets port, klappade på och anhöll om »bröd -
och vatten» för sitt barn. Mannens intelligenta drag, hans resliga
gestalt och framför allt hans utländska brytning väckte portvaktens
uppmärksamhet och han tillkallade därför klostrets prior, JUAN PEREZ.
Denne, som förut varit drottning Isabellas biktfader och vistats vid
hofvet, greps af främlingens ord om, huruledes han erbjudit
Spaniens regenter att visa dem den kortaste vägen till Indien, men efter
många års fåfänga försök slutligen blifvit afvisad.
I klostret fanns dessutom en munk vid namn ANTONIO DE
MARCHENA, hvilken mycket sysslat med geografiska studier. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
