Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 H. H. VON SCHWERIN.
5S
I Spanien, ett land, där det romantiska åskådningssätt, som
kännetecknat medeltidens riddarväsen, ännu orubbadt ägde bestånd,
hade nämligen Columbus med sällsynt skarpblick redan från första
början företrädesvis framhållit den religiösa sidan af företaget.
Den heliga tron och dess utbredning spelade här en vida större
roll än t. ex. i Portugal, som redan för århundraden sedan blifvit
befriadt från muhammedanerna (under det att kampen emot desse
fortfarande pågick i Spanien), och där för tillfället en nyktrare
merkantilt-geografisk uppfattning gjort sig gällande. Det bör därför ej
förvåna oss, att mannen ständigt hade så många inflytelserike
gynnare bland Spaniens högre prästerskap. -
Drottningen gjorde emellertid fortfarande svårigheter; hon ville
med skäl icke tillerkänna Columbus så stora rättigheter, att de i
en framtid kunde gifva anledning till stridigheter. Denne beslöt då
att iscensätta sin andra afresa från Spanien, ty allt talar för, att
han denna gång ej haft något allvar med att lämna landet, och att
han endast afsett att utöfva ett tryck på Isabella.
“ Utan att det minsta dölja sitt uppsåt lämnade han en vacker
vintermorgon Granada lugnt ridande på sin mulåsna. Inom kort
var emellertid hofstallmästaren SANTANGEL underrättad om det
oerhörda, som just nu försiggick. Andfådd störtade han in i
drottningens gemak och gjorde där med glödande vältalighet Isabella
föreställningar öfver att man nu lät det gyllene tillfället gå sig ur
händerna. Han understöddes därvid lifligt bl. a. af en af
drottningens närvarande hofdamer, markisinnan af MOYA, som just råkade
vara en af Columbus’ varmaste beundrarinnor.
Isabella fick en ingifvelse. Ett ridande ilbud sändes efter
Columbus, som utan svårighet upphanns, då han just red öfver bron,
som förde till orten Pinos i Granadas omedelbara grannskap. Först
tycktes han liksom tveka, men i nästa ögonblick vände han
mulåsnan och följde utan vidare med budet tillbaka till staden, där han
nu mottogs med den största välvilja.
Denna gång uppnåddes enighet hastigt nog, ehuru Ferdinand
säges till det sista hafva motsatt sig, att så stora privilegier
beviljades Columbus, som nu blef fallet.
Den 7 april 1492 afslöts emellertid ett statsfördrag mellan IsA-
BELLA Ooch FERDINAND å ena och CRISTOVAL COLON å andra sidan.
Enligt gammal spansk sed var detta dokument icke försedt med
monarkernas namnteckningar utan med orden Yo el Rey, Yo la
Reina, d. v s. Jag konungen, Jag drottningen.
Öfverenskommelsen innehöll följande bestämmelser:
1) Åt Columbus tillerkändes för lifstid (och vidare åt hans
arfvingar och efterföljare) värdigheten af »amiral» öfver alla öar och
fastland, som han kunde upptäcka eller förvärfva i oceanen, med samma
hedersbetygelser och rättigheter som dem, hvilka tillkommo
Castiliens storamiral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
