Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 155
2) Att Columbus skulle vara »vicekonung» och
»generalguvernör» öfver alla de anförda landen och kontinenterna, med rättighet
för honom att vid tillsättandet af styrelsen för hvarje ö eller
provins föreslå tre personer, af hvilka suveränerna därefter hade att
utvälja en.
3) Att han åt sig förbehöll rättigheten till 1/1 af alla pärlor,
ädelstenar, guld, silfver, kryddor och allaåndra handelsvaror, hvilka
påträffades i de under hans förvaltning ställda områdena.
4) Att han, eller hans ställföreträdare, skulle vara den ende
domaren i tvister, som kunde uppstå vid beröringen mellan dessa
land och Spanien (förutsatt att Castiliens storamiral hade en
liknande domsrätt i sitt område).
5) Att han hade rätt till att såväl denna gång som allt
framgent bidraga med 1/, till utrustandet af de skepp, som skulle segla
på denna route, och att därjämte uppbära 1/, af vinsten.
Längre fram erhöll den redan så mäktige mannen äånnu
ytterligare titeln Don.
Den ursprunglige genuesiske klädesväfvaren CHRISTOFORO
Co-LOMBO var nu definitivt förvandlad till den spanske storamiralen och
vicekonungen CRISTOBAL COLON, och, märk väl! detta innan han
ännu upptäckt en tumsbredd land eller till Spaniens monarker
öfverlämnat det minsta guldkorn af Indiens omätliga skatter.
Den 12 maj lämnade den öfverlycklige Columbus Granada för
att begifva sig till Palos, nära den nu så berömda Rio Tintos,
»kopparflodens», mynning, där han personligen skulle öfvervaka
expeditionsflottans utrustning.
Vid hans ditkomst med den kungliga ordern rörande skepp och
manskap hade nära nog ett upplopp utbrutit i den lilla hamnstaden.
Det föreföll en och hvar som ett hiskligt vågstycke, att på detta
sätt hufvudlöst anträda en »långfärd» på det fruktade »mörkrets
haf», hvilket (enligt det allmänna folkmedvetandet) ju var
uppfylldt af allehanda faror och vidunder. »Konungarnes» befallning
att fullgöra den staden åliggande skyldigheten att bekosta
utrustandet af två skepp bemöttes med knot och förbannelser.
Trots det jämförelsevis ringa antal matroser, som fordrades för
den lilla flottans bemanning, visade det sig vara ytterst svårt,
att ens få ihop detta. Man nödgades därför öppna fängelserna, bl. a.
i Palos, och utlofva deras invånare strafflöshet emot att de som
matroser deltoge i den beramade sjöfärden. Det berättas dock, att
endast mycket få af dessa olycksmänniskor varit hågade att på så
hårda villkor söka återvinna sin frihet.
Hela expeditionen hade nog stannat i stöpet, såvida icke
Columbus ur detta trångmål räddats af den här boende sjömansfamiljen
PINZON (särskildt den redan omtalade MARTIN ALONSO) hvars
medlemmar nu kraftigt ingrepo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
