Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 159.
för daterade också Columbus sin afresa från denna dag. En
gynnsam vind fyllde nu seglen, eskadern höll en rakt västlig kurs
mellan 27:de och 28:de parallelen, och snart försvunno Canariöarna för
sjömännens blickar. Portugiserna hade man dess bättre lyckats
undgå.
Redan den första dagen begynner amiralen, såsom han själf
erkänt, med sitt beryktade tilltag att föra dubbel dagbok öfver de
för hvarje dygn inseglade afstånden. För manskapet framlägger
han hvarje gång en siffra, betydligt mindre än den, som han i
hemlighet upptecknat. Sålunda anser han sig den 10 september hafva
seglat 60 leguas, men meddelar offentligen endast 48. Dagen
därefter beräknar han för sin egen del 20, men anför blott 16 leguas
för folket.
Anledningen till Columbus’ märkliga tillvägagångssätt att
förfalska sina egna räkenskaper har man aldrig med full säkerhet
kunnat utfinna. Vanligtvis har man sökt förklara saken så, att han
härmed afsett att lugna sina följeslagare genom att inbilla dem,
att de icke voro så synnerligen långt aflägsne från sitt hemland i
Europa, och att återresan sålunda skulle med lätthet kunna försiggå.
Amiralen, menar man, var bevisligen tvungen att behandla sitt folk
som otillräkneliga barn.
Tager man denna förklaring som god, så måste man å andra
sidan fästa sig vid den högst betänkliga omständighet, som ligger
däri, att Columbus redan från allra första början kände sig så
osäker gentemot sina underhafvande, att han, för att förmå dem att
göra sin skyldighet, nedlät sig till ett sådant bedrägeri som det nyss
anförda. Och onekligen föreligger här ett tyst erkännande af
Columbus, att han själf insåg sig sakna förmåga att kommendera
folk, och att han redan nu icke mäktade ingifva den erforderliga
respekt, hans höga värdighet som castiliansk storamiral kräfde; med
ett ord, att han icke var vuxen den ställning, som han omsider åt
sig förmått utverka. Men här (liksom vid åtskilliga andra tillfällen)
bör det icke förglömmas, att amiralskeppets besättning, såsom redan
nämnts, till stor del bestod af råa, obildade individer, som det för
hvilken annan befälhafvare som helst varit svårt att få bukt på.
Torsdagen den 13 september gjorde Columbus lärorika
iakttagelser — om en upptäckt kan ej här vara tal — rörande
magnetnålens afvikning. Han skrifver därom i sin dagbok: »Vid nattens
inbrott afveko nålarna mot Nord-Väst, och liljan (kompasskifvans med
ett blomsterornament utsirade nord-streck) var riktad till vänster
om nordpunkten. Nästa morgon pekade hon Nord-Ost, och liljan
stod höger om nordpunkten, till dess solen gick upp.»
De bland matroserna, som kunde iakttaga detta fenomen, intogos
emellertid af rädsla för att häri låge ett bevis på, att man nu hade
ohjälpligen råkat in i en helt annan värld. Columbus var dock
strax framme med följande sinnrika »naturvetenskapliga förklaring »:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
