Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 167
kastade sig ned för amiralens fötter, bedjande honom förlåta den
otacksamhet och den olydnad, de så ofta visat honom.
Det var ett stort ögonblick för Columbus, och ingen torde
tilltro sig att troget skildra de känslor, som just då bestormade den
onekligen storslaget anlagde mannen.
Med iakttagande af alla vederbörliga ceremonier tog nu
amiralen ön, hvilken han därvid tilldelade namnet San Salvador, d. v. s.
Den Helige Frälsaren, högtidligen i besittning för kronan Castiliens
räkning. Ett formligt protokoll öfver förloppet vid denna
annektering blef för all säkerhets skull här upprättadt. Däremot torde
icke någon religiös ceremoni vid detta tillfälle hafva utförts, eller ens
så mycket som en bön hållits, och detta i skarpaste motsats till
amiralens egen kända läggning. Den »första mässan i Amerika» måste
vi förlägga till en annan tidpunkt. /
Under det att detta försiggick, hade en skara harmlösa
infödingar, män, kvinnor och barn, samlats omkring främlingarne, hvilka
naturligtvis i hög grad väckte dessa naturmänniskors nyfikenhet.
Den första förbindelsen med öborna skildrar Columbus på följande
sätt: »Då jag insåg, att detta folk snarare genom mildhet än genom
tvång kunde förvärfvas för vår heliga tro, så gaf jag för att vinna
deras förtroende några bland dem brokiga mössor, pärlsnören och
andra småsaker, hvilka förnöjde dem.» Det visade sig snart, att
glasbitar och porslinsskärfvor utgjorde lika lämpliga bytesartiklar
som jämförelsevis mera värdefulla struntföremål. »Senare», heter
det vidare, »kommo flere af daqm simmande till skeppsbåtarna och
erbjödo oss papegojor, nystan af bomullsgarn och spjut m. m.»
I det stora hela gjorde infödingarne intryck af att vara rätt
fattige. »De voro alldeles nakna, äfven kvinnorna... De flesta voro unga
människor (ingen tycktes vara mer än 30 år gammal), väl vuxna
och af mycket vacker kroppsbyggnad samt med angenämt yttre.
Håret var kort och groft som en hästman. Framtill räckte det till
ögonbrynen, i nacken däremot var det långt och oklippt.»
»Åtskilliga bland dem hade målat sig med mörka färger, men
deras hy liknade Canaribornas och var hvarken svart eller hvit.
Några målade sig med hvitt, andra med rödt eller andra färger.
Somliga målade ansiktet, andra kroppen, andra åter blott ögonen
eller endast näsan. De hafva inga vapen och känna icke heller till
dylika. Då jag visade dem ett svärd, togo de fatt i klingan och
sårade sig af okunnighet. De hafva intet järn; deras spjut äro
stänger utan järn; somliga af dessa hafva en spets, gjord af en
fisktand... Några hade ärr på kroppen, och då jag genom tecken
frågade dem om orsaken härtill, svarade de på samma sätt, att
fiender stundom kommo från de närliggande öarna för att röfva dem,
men att de då försvarade sig. Jag förmodar därför, att man från
fastlandet bedrifver människorof här. Infödingarne göra intrycket
att vara mycket användbare som slafvar. Jag hoppas,» slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
