Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 171
man sig tillerkänd. Att denne därvid nödgats förete fullt
bevismaterial, förefaller själfklart. -
Som en senare tillkommen obevisad anekdot bör den berättelse
betraktas, enligt hvilken den sålunda bedragne sjömannen öfvergått
till muhammedanismen för att därigenom komma i tillfälle att lefva
bland rättvisare människor, än de kristne visat sig vara.
Huru härmed än rätteligen förhåller sig, så innebär i allt fall
denna episod någonting för Columbus’ karaktär förklenande. Ty
däraf tyckes framgå, att amiralen icke unnat den fattige sjömannen
denna lilla förtjänst, låt vara att denne strängt taget icke uppfyllt
det fastställda villkoret. .
Vidare har man framkastat, att Columbus endast genom en
hårdragen tydning af hvad med uttrycket »upptäckt» menades —
eldsken eller åsynen af själfva landet — lyckats åt sig själf förvärfva
priset. Däremot har ännu ingen vågat påstå, att amiralen varit en
gemen bedragare, och att han falskeligen skulle sagt sig hafva på
anförd dag och timme sett det omtalade skenet, på hvilket han sedan
grundade sin förstlingsrätt till upptäckten, För hans vedersakare
återstår att framhålla, att Columbus varit offer för ett själfbedrägeri
och tyckt sig se ett eldsken, som icke existerade. För så vidt detta
skulle gälla »den ursprunglige Columbus af år 1492», så är
påståendet i högsta grad osannolikt.
Amiralen trodde, att Guanahani, denna första ö, tilhörde en af
de många ösvärmar, som han genom flitigt studerande af Marco Polo
visste skola finnas utanför Asiens kust, rätt långt ut i hafvet. Men
då han vid sin undersökning af ön fann, att den icke frambragte
de rikedomar i metaller, kryddor och ädla stenar, som han
föreställt sig, så beslöt han redan på tredje dagen att fortsätta med
undersökningen af den ögrupp, på hvilken man nu råkat. I
sydväst aftecknade öar sig på horisonten; dessa skulle först och främst.
undersökas. Några infödingar från Guanahani medfördes för att,
som man hoppades, med deras tillhjälp lättare kunna meddela sig
med invånarne i de land, till hvilkas upptäckande man nu beredde
sig. Huru Columbus fått tag i dessa »Indier», som han kallade
dem, nämner han icke. Två af dem rymde i början, men fem
återstående voro Columbus till mycken nytta, och förhållandet mellan
dem och Européerna tyckes slutligen hafva varit mycket godt.
Man landsteg snart på en annan låg ö, som i allt påminde om
Guanahani; invånarne voro lika fattige och pekade mot söder, då
de tillfrågades om guldets ursprung. Ön kallade Columbus Santa
Maria. Snart därpå såg man åter en annan ö, som erhöll namnet
Fernandina, i full öfverensstämmelse hvarmed den nästa i
ordningen fick heta Isabella — allt till ära för de katolska majestäterna.
Eskaderns fortsatta kryssning emellan Bahamagruppens obetydliga
korallöar erbjuder läsaren föga af intresse. Framställningen däraf
utgör den minst tilltalande delen af Columbus’ annars lifliga beskrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
